Point of No Return

Jo, U verkar ha bestämt sig och ÄNTLIGEN känner även jag att det inte är nån idé längre. Jag kan inte vara vän med nån som beter sig som hon gör.
Jag känner mig bitter och ledsen just nu - nån som vet var man hittar nya, bra vänner i Lund-trakten? - men mest känns det faktiskt rätt skönt.

Jag orkar inte bry mig om att få tillbaka mina utlånade saker just nu. Hon kommer ändå vara bortrest nästa vecka (ny pojkvän i Sthlm - hoppas för hennes skull att det går bättre än tidigare relationer men hyser inget större hopp därom). Jag tar det om nån vecka istället.
Benny fick hålla på och jaga henne som fan innan han fick tillbaks sina prylar när de gjorde slut. Jag hoppas slippa det men om inte annat har jag ju fått en del tips om vad som funkar från hans försök.

Det som stör mig mest just nu är hon stängt av helt mot mig. Jag kommer aldrig få svar på vad fan hon menar med att det är ironiskt att jag är vän med en kille hon brutit kontakten med. Jag kan tala om för henne att hon inte alls framstår som det helgon hon gärna ser sig själv som men hon kommer ändå inte lyssna.
Jag leker med tanken att skriva ett långt mejl med den och andra sanningar i alla fall - alla de där sakerna jag älskade henne trots. Men jag vet inte om det bara är min bitterhet som vill det eller inte.
Jag avvaktar ett tag och ser om behovet fortfarande finns när bitterheten lagt sig.

För hur stor idé är det egentligen att prata när hon ändå inte lyssnar?