För det här med att vara hemma med barn är ju mitt liv just nu. Och oj vad fort den här föräldraledigheten flyger fram. Snart sommar och semestrar och sen börjar jag ju jobba. Heltid. Galet! Känner just nu att jag bara vill vara hemma i bubblan lite till, vill omkullkasta alla våra fina planer och principer gällande likvärdig uppdelning även denna gång och som så många andra ta det där året ledigt och låta pappan få resterande månader. Fast ändå inte, såklart. Det blir säkert skönt att jobba lite också, gå på toaletten ifred m.m. Dessutom förlorar vi typ ekonomiskt på att jag är hemma. Och nej, det är inte jag som tjänar mest i familjen.
Övriga saker som skaver;
- Min son har exakt samma kläder på sig som min dotter hade som spädis. I princip alla som kommenterat kön har kallat honom "han", dottern benämndes också som "han" och i stället för att nu känna lättnad av att ständigt behöva rätta främlingar blir jag bara irriterad.
- Min snart treåriga dotter har olika storlekar i kläder beroende på om jag väljer från flick-eller pojkavdelningen. På flickavdelningen behöver vi gå upp minst en storlek. Igår var jag och skulle köpa en keps till henne på en av de stora kedjorna och det fanns att välja på hello kitty och frost-prinsessan på tjejavdelningen och typ cars och monster på killavdelningen.
- Ovan nämnda treåring valde i morse en klänning i garderoben och sa "alla mina kompisar tycker jag är fin då". Jag började nästan gråta.