Jag ORKAR inte mer. Hur är det möjligt att vara så självisk, okänslig, och elak?
Jag saknar mannen som jag blev kär i förra hösten. Och jag har väntat, väntat, och väntat sedan i vintras på att han skall komma tillbaka.
Varje gång jag är nära att ge upp glimtar han till och vi spenderar en romantisk dag i Coney island, Central Park, eller en sommarnatt på trapporna utanför en brownstone i Harlem med en flaska vin.
Men idag fick jag nog. Har inte ens några tårar kvar för honom. Bara ett hål i hjärtat.