Älskade symaskin

Jag har varit symaskinsslav i helgen, vad gör man inte för sina syskon?

Tre par byxor har jag lagt upp. Och så har jag sytt en klänning, som jag snodde idén till från en svindyr butik i Malmö - vi gick till butiken intill och köpte eget tyg och kom undan 800kr billigare eller nåt. Riktigt bra blev det till slut oxå.
Mitt i allt skar min symaskin ihop. Ingen större panik, jag har en till - jag tycker bara inte lika bra om min 80tals-Hugin som min 60tals-Singer. Den är visserligen tystare och kan sy massa fler olika sömmar men den känns som en moped! Och superduperpojkvännen, som inte ens är vidare mekaniskt begåvad av sig, lyckades fixa den trasiga Singern.

Jag har nog lite konstiga preferenser när det gäller symaskiner. Jag önskar mig ingen ny, flådig datorsymaskin (även om det vore lite kul att kunna brodera med maskinen!). De är så bra, de gamla maskinerna - går de sönder kan man t.o.m sätta sin inte särdeles händige sambo på att hitta och åtgärda felet! Det skulle nog aldrig gå på de nya.
Jag skulle allra helt vilja ha en sån Husqvarna vi hade på syslöjden. De där som har pluggar man stoppar i för olika mönstersömmar. Svärmor har en sån. Och min kompis i Malmö. Jag är lite klädsamt avundsjuk.

Men det är klart, skulle nån slänga en overlockmaskin efter mig skulle jag inte tacka nej heller.

Förresten såg jag en annan, skitläcker klänning i den där butiken, som jag tänkte sy till mig själv för jag blev lite förälskad i den. Jag ska dit och kika lite mer på den först, så att den blir precis rätt liksom.
Tror ni de skulle misstycka i butiken om man har med sig måttband och kamera när man tittar på deras plagg?? =)