Nu är det så där rörigt... jag har en massa saker som ska göras, inga klara och tydliga ställen att börja på och allt känns bara halvdant och ostrukturerat. Jag står precis på gränsen till det där tillståndet där jag skriker högt, släpper allt och lägger mig i soffan och läser en bok istället. Men jag vet ju att det kommer lösa sig i slutänden. Kanske jag tappar bort nån av de mindre viktiga sakerna på vägen, men det är bara att vända och ta upp dem lite senare.
Jag har ingen vidare drivkraft i tillvaron... det var länge sen jag verkligen BRANN för nåt speciellt. Jag trivs alldeles för bra med att flyta omkring lite hur som helst. Vad spelar mål för roll när man inte har nån målmedvetenhet?