Lördagen var världshistoriens längsta dag tror jag. Jag sov länge, åt frukost, städade råttbur, sov lite till, läste, sov, åt, tittade på tv, sov... i minst två dygn på den lördagen. I alla fall kändes det så.
Jag antar att det är våren som är på väg och har med sig sin vanliga trötthet åt mig. Min kropp är trött nästan hela tiden, även om den inte gjort nåt. Tyngre än vanligt, huvudet väger dubbelt så mycket som det brukar och är hur svårt som helst att få upp ur kudden på mornarna och jag skulle kunna sova hur mycket middag som helst. Och ändå har pollensäsongen knappt kommit igång. Tjoho vad lovande DET känns inför våren liksom. Och snart kommer de förbannade solfascisterna igång för fullt oxå. De där som tycker att det är SÅ underbart att det är sol och varmt och kräver att alla andra ska tycka detsamma. *mutter*
Jag har ingenting alls emot sol, jag tycker bara den kombineras alldeles utmärkt tillsammans med några minusgrader och gnistrande snö (ja, jag bor i fel ände av landet för det, jag VET!). Eller åtminstone inte mer än 20 plusgrader. Femton är lagom. Men skippa blommande gräs och träd och sånt tack.