Ett förlåt

Ikväll fick jag äntligen en ursäkt från Benny för att han dömde mig utan att ens ha pratat med mig för 1½månad sen eller nåt. Jag har visserligen kommit över det för länge sen, men det kändes verkligen bra. Om inte annat för att det innebär att han skaffat sig lite perspektiv på händelsen.
Och jag är inte helt missnöjd med de insikter jag fått som följd av det hela. Man kan inte undvika puckon till fullo, eftersom alla människor är puckon lite av och till. Det är bara heltidspuckona som är värda att gardera sig mot.

På tal om såna tycker inte ortopeden jag var med mitt knä till att det är värt att operera eftersom det skulle ta 1-2månader att "komma igen" efter en operation. Skit samma om JAG tycker att det kan vara värt det för att aldrig ha besvär av knät igen. Nädå. Eftersom jag inte haft några problem tidigare var han övertygad om att det skulle gå över. Men hallå - jag HAR haft problem tidigare, jag har bara inte övervunnit min starka motvilja för läkare och sökt hjälp för det! Nädå, det kommer gå över. Tills nästa gång jag slår i knät det minsta lilla eller står på knä på golvet, eller sitter med benen korsade lite för länge, varvid jag kommer ha ont i en vecka.
Nä, just ja. Jag har ju aldrig haft problem tidigare!
Gud vad skönt - en läkare säger att det kommer gå över, så då måste det vara sant.
*suck*