Jodå, jag överlevde familjeplikten. Men det är klart rekommenderat att ha sovit mer än 4-5h inför en heldag med släkt, särskilt nån annans släkt. Jag var inte på det bästa av humör direkt, men det funkade. Och jag har mer än väl tagit igen sömnförlusten nu. Somnade vid elva igår och vaknade nio. Sen låg vi och spekulerade i om det vore en bra idé att gå runt hörnet till bageriet och köpa bröd. Vi kom fram till att det nog vore en utmärkt idé, och låg kvar i sängen, hunger till trots. Det finns ju när allt kommer omkring saker att göra i sängen som gör att man inte bryr sig så mkt om hålet i magen. Vid elvatiden kom vi i alla fall upp, och älsklingen gav sig ut på brödjakt medan jag dukade fram pålägg och sånt. Bageriet runt hörnet hade mage att ha stängt på söndagar numera så han fick knata några kvarter extra, stackarn. Han tröstade sig med att köpa semlor utöver frukostbröd, så jag tyckte det var värt det. =)
Frukosten inmundigades tillsammans med söndagstidningen i soffan och efter det har jag inget minne av att vi gjorde nåt vettigt. Vid fyratiden slukade soffan oss igen och jag somnade i Lars knä, vaknade en timme senare och kämpade mig upp ur den livsfarliga soffan - den borde ha varningsskyltar såna här dagar! - och fick rädda Lars från densamma. Så småningom orkade vi oss till Konsum och lyckades dessutom trolla ihop en alldeles utmärkt middag med hjälp av sparad sås från tidigare Tamarind-måltider. Men inte är det många knop vi gjort under dagen. En alldeles lagom söndag.