dumma telia

Somnade vid fyra i natt - det blir så ibland - och vaknade vid nio av ett mer än lite kryptiskt sms från älsklingen. Och han fattade inte mitt frågande svar så han ringde men inte blev det klarare för det... lite senare kom vi fram till att det var ett sms han skickat i tisdags som inte hittat fram förrens nu, men vid det laget var det redan kört för mig att somna om. Jag är mer lagd åt att behöva 10h nattsömn än åtta, så fem är åt helvete för lite. *gruff* Inte precis vad som behövs när jag redan innan kände mig så där lagom ynklig och emlig och som om det mesta är emot mig... jag har kommit fram till att en del av det nog beror på efterdyningar av sommaren och höstens sorg i familjen - jag har inte tagit nåt utrymme för mina egna känslor på så länge att de nu håller på att hinna ifatt som en knytnäve i nacken.

Man kan verkligen inte fly från sig själv.
Inte nån längre stund i alla fall.