Bekräftelsehora

En vän brukar använda det uttrycket om sig själv och jag känner mig rätt lik honom i många av avseenden. Såväl väntad som oväntad uppskattning förgyller min dag löjligt mycket.
Som när en totalt skitsnygg kille flörtade med mig på bussen häromkvällen. (Egentligen kanske han bara hade fått skrä i ögat och var så sjuk att han gillade känslan så han log samtidigt som han försökte blinka bort skräpet, vad vet jag?)
Eller när nån av mina vänner talar om att de älskar mig.
Eller tamejfan t.o.m när kompisens tax blir alldeles till sig av glädje när jag kommer på besök.

Eller nja förresten. Hora vet jag inte. Jag har ändå en viss integritet, det finns massor med saker jag inte skulle göra för bekräftelse.
Å andra sidan blir jag helhipsig när den uteblir.

Bekräftelsknarkare kanske?