Alkohål i huvudet

Jag tycker inte om smaken av sprit och jag finner inget som helst nöje i att vara berusad - således låter jag bli att dricka.

Jag har under hela min uppväxt dessutom varit med i nykterhetsrörelsen som väl stundtals har en rätt nervärderande syn (åtminstone internt, och kanske framför allt bland ungdomar - möjligvis nödvändigt för att orka stå emot i tonåren?) men nu är det några år sen jag var aktiv och sen jag flyttade från Västerås är inte längre en majoritet av de jag umgås med nykterister.
Det känns lite konstigt faktiskt. Inte så att det stör mig att andra dricker - jag dras inte direkt till typen som har som största nöje att inte minnas nåt från helgen - men det finns en del som verkar störas lite av att jag INTE dricker... mitt avståndstagande från alkohol provocerar och jag ahr aldrig förstått varför det är så. Det är inte så att det är få som inte dricker - jag känner hur många som helst!

På en vanlig fest får man som nykterist räkna med en massa frågor om varför man inte dricker - nykterister som har bil tar ofta med den som förklaring, för det accepteras och förstås - och det kan jag väl på sätt och vis förstå. Människor är nyfikna på det ickenormativa och sjukt nog är det ju norm att supa.

Man får även stå ut med folk som försöker truga på en sprit men det är inte lika vanligt i 30årsåldern som i 20årsåldern tack&lov - då det dessutom förekom att folk försökte lura i en att det VISST bara var cola i glaset som fullkomligt stank av sprit.
Hallå, jag är nykterist, inte dum i huvudet!

Och sen har vi förstås de under kvällen allt ihärdigare och hjärtligare klängrankorna som gång på gång måste informera en om hur BRA de tycker det är att man inte dricker. Tydligen så blir det mer viktigt att berätta det ju fullare de själva blir. Jisses.

Trugarna har såhär i 30årsåldern ersatts av en annan sort har jag på sistone noterat: de som agerar som om jag vore deras samvete. Som skäms för att de själva dricker när inte jag gör det och känner att de måste rättfärdiga sitt alkoholintag för mig.
som om jag brydde mig?.
"Jag dricker inte starköl till maten varje dag men nån gång kan det vara gott"
"Du kanske tycker att jag är hemsk som dricker såhär mitt på dan men det hjälper en del mot min ledvärk"
osv osv in absurdum...

Frågan jag ställer mig ibland är VARFÖR mitt personliga ställningstagande triggar så många reaktioner hos folk. Jag ifrågasätter inte att de dricker, hur de gör det och hur ofta - varför kan de inte lämna mina alkoholvanor ifred?
Är det kanske lite som med vikt? Det är ok att pika folk för att de är för magra men inte för tjocka. Man ska definitivt låta bli att tala om för folk att de dricker för mycket - men det är fritt fram att ifrågasätta varför de väljer att låta bli?