idag är en regnig dag. gråkallt och mulet, ungefär som mitt humör då. idag är en sån där dag då allting tar emot. stör mig på det mesta i tillvaron. folk är generellt idioter. mr S är dum i huvudet. jobbet är tråkigt. jag har ont i huvudet och i axlarna och skulle behöva gå på massage, men hon jag brukar gå till har semesterstängt i flera veckor. på lördag ska vi ha kalas för lille O och min present är på väg från kina och jag tror inte den hinner komma fram.
min nya kollega är...sådär, om jag ska vara ärlig. alltså, hon blir säkert bra, men är uppenbarligen en sån där människa som pladdrar EXAKT HELA TIDEN om allt och ingenting. och som gärna tycker till om saker som hon inte egentligen har en aning om. typ: inga egna barn men "vet precis hur det var med brorsans ungar när dom var i den åldern" och som häromdagen höll en lång föreläsning om vad som är viktigt när man ska köpa barnvagn. typ att den MÅSTE vara höj- och sänkbar, hjulen ska vara vridbara och yadayadayada. konstigt att barn ens överlevt innan detta fanns, tänkte jag för mig själv och kände mig äldre än gud.
nä, jag är inte på topp just nu. mr S fick ett stort irritationsutbrott häromdagen, för att vi tittade på ett tv-program som han "egentligen inte ville se". jamen herregud, GÅ DÄRIFÅN DÅ? vad fan är problemet? men nu stör jag mig på själva grejen, här är ett program vi (eller ska jag skriva "vi"?) har följt i x antal säsonger och så helt plötsligt så visar det sig att det har irriterat honom varje minut. jaha, om man inte säger till om det, vad är det mer som irriterar honom som han inte säger någonting om? förrän den dagen han tappar det och exploderar av återhållen irritation. lagar jag fel slags mat? lägger jag mina nycklar på fel ställe? är jag hemma för lite? för mycket? pratar jag för mycket om mitt jobb? snarkar jag när jag sover? exakt ALLT kan ju vara en källa till irritation och man behöver uppenbarligen inte säga någonting om det, det är bara att explodera och så har man en ursäkt för det.
OCH MÅSTE ALLA FRÅGA MIG OM ALLT HELA TIDEN? blir så jävla trött på att folk inte kan ta egna initiativ eller fatta minsta lilla beslut själva. hur överlever dom?