jag är inne i en så otroligt intensiv jobbfas just nu, det är en massiv uppförsbacke och tiden räcker fan i mig inte till trots att jag inte tycker att jag gör annat än bokar av, bokar om, skyfflar runt i högar av jobb. min chef har rest på tjänsteresa till USA och vi är i helt olika tidszoner och i total osynk. jag får löfte av hans chef att anställa en person på halvtid året ut och påbörja rekrytering av en utvecklingsingenjör till nästa år. en av assistenterna säger att hen gärna ser sig själv växa in i en sådan roll. jag håller inte med men försöker vara diplomatisk. hen skulle mycket väl kunna växa in i en sådan roll om man börjar nu och tänker sig en tioårsperiod, men vi har inte tio år, vi måste ha någon som kan ta på sig en stor rock och börja projektleda tunga puckar NU, inte någon som ska gå i mina kjolar och bli handledd och stöttad i flera år innan hen kan ta egna beslut och initiativ. och där hen befinner sig nu, med småbarn och vab och vara tvungen att gå en viss tid för att hämta på förskola så ser jag det som mindre lämpligt. men den biten säger hen att det får ju lösa sig, fast jag vet att det kommer det inte att göra för hen är cirka noll procent flexibel i sin nuvarande roll och dessutom styrd av sin partner som har ett s k "viktigare" jobb och därmed är ännu mindre flexibel. SVÅRT. blä.
föreningskonflikten puttrar på, just nu händer det ingenting, nästa vecka kanske vi ska ha ett möte med nån som är expert på konflikthantering. jag vet inte riktigt vad som händer, jag skjuter den biten ifrån mig ett tag för just nu har jag varken tid eller ork. orken kommer jag att plocka fram när den behövs och jag kommer att strida till sista blodsdroppen om och när det behövs.
och hemma råder byggkaos och annat kaos. vi har en valp som är ljuvlig men som är...tja, en valp. som inte är rumsren, som kräver ständig passning, som man måste gå ut med på nätterna, som biter sönder allt som kommer i hans väg. men han är ljuvlig. jag har honom med mig på jobbet, till stallet, på hundklubben. jättebra miljöträning men jag har ju inte en lugn stund någonstans. och mr S har än en gång dragit igång ett projekt där han startar upp och sedan halvvägs in börjar prioritera annat. blir. så. trött. orkar inte ens bråka om det för det sista jag behöver nu är ett världskrig. jag vadar omkring bland reglar och gipsskivor och förlängningssladdar och vantrivs. jag vantrivs ännu mer när han säger att han ska städa och sedan inte gör det och jag varje dag kommer hem till en hallmatta där man skulle kunna sätta potatis. jag tar minivalpen med mig en hel dag, han är hemma och kan inte ens dra dammsugaren över golvet.
jag är så stressad över allt, axlarna är uppe vid öronen och igår hittade jag inte min bilnyckel när jag skulle åka iväg och hålla kurs. började lipa som ett barn medan jag sprang omkring och vände upp och ner på allting och försökte hitta den. jag blir ALDRIG av med någonting, jag har ALLTID koll på var jag har nycklar, plånbok, mobil, alla viktiga papper, you name it. sen visade det sig att mr S hade stoppat den i fickan i tron att det var hans. så det löste ju sig men var inte roligt.
och jag jobbar med mission impossible. så mycket att göra, så mycket ansvar, så lite tid och resurser. jag kan inget, jag fattar inget, jag är ständigt bara en panikgoogling från total förnedring. det är inte så, men det känns så. jag har på något sätt blivit utsedd till någon slags specialist inom områden som jag visserligen kan och jobbar med, men expert skulle jag verkligen inte kalla mig. men nu rasar det in frågor från alla håll, nu senast från banken som skulle uppdatera kreditvärdigheten genom bedömningar vars underlag jag förväntades spotta ur mig bara sådär. EH. ja, det känns ju sådär.
första veckan i oktober är det jävelrevision. sen är jag, kanske inte direkt fri, men jag behöver i alla fall inte jobba varje ledig stund. åka hem från jobbet, slänga ut hundarna i trädgården, smacka upp datorn på matbordet och fortsätta jobbajobbajobba som om det inte fanns någon morgondag. två veckor kvar, sedan själva jävelveckan, sen ska jag lägga fötterna på bordet, dricka ett glas vin och börja vara snäll mot mig själv igen.