skriver det här mest för att komma ihåg hur det var, vad som sades, vad som hände. bakgrunden är en förening jag är aktiv i. den har gått från cirka 250 medlemmar för 10 år sedan till cirka 450 idag. vi har mycket aktiviteter och högt tryck från medlemmar på att det ska ordnas ännu fler aktiviteter. de aktiviteter vi genomförs har överlag blivit väldigt lyckade, folk hör av sig efteråt och säger att de tyckte det var så trevligt och välordnat och själva har vi varit så himla nöjda och det har varit en positiv stämning som gör att man får energi och bara vill fortsätta att hitta på roliga grejer i den här föreningen.
MEN såklart finns det moln även på denna himmel och såklart är inte alla av de 450 medlemmarna odelat positiva till utvecklingen, utan det finns ett gäng som tycker att allting var bättre förr, som jag upplever det så ser de oss "nykomlingar" (som inte varit med sedan föreningen grundades för 40 år sedan) lite som hotbilder. det känns som att de är bittra för att ingen längre direkt efterfrågar dom och deras (utdaterade) kunskaper. och de senaste åren har det kommit en hel del klagomål från detta gäng. det har knappt varit ett medlems- eller ledarmöte förrän någon av dom ska ställa sig upp inför hela församlingen och hålla ett tal om hur dåligt allting är och ifrågasätta det ena och det andra på ett väldigt negativt och anklagande sätt. och detta har liksom blivit accepterat, "jaha, nu är dom igång igen" och så suckas det och himlas lite med ögonen och det blir någon icke konstruktiv debatt eftersom det väldigt sällan finns något konstruktivt i kritiken utan den är bara kritik för kritikens egen skull.
sedan har det krupit fram lite här och lite där att det hänt grejer som inte är okej. påhopp, kränkningar, trakasserier av enskilda medlemmar som fått bära hundhuvudet för att de representerar "det nya". och det är inte okej och det strider mot huvudorganisationens värdegrunder och policys. droppen som fick bägaren att rinna över kom för ett tag sedan när det på ett medlemsmöte piskades igång ett drev mot vissa personer i styrelsen och stämningen blev jätteobehaglig. då var vi några som tyckte att nu får det väl ändå vara nog. det samlades in ett antal redogörelser från ett antal medlemmar där man beskrev hur man upplevt händelserna på medlemsmötet och hur man upplevt tidigare händelser med framför allt två personer ur "gamla gänget" som kändes som rena mobbningen. i en förening som vi alla är med i för att vi delar ett intresse, det är så himla sorgligt. det var hur som helst en väldigt upprörd stämning och medlemmar var ledsna, en sponsor hotade att säga upp sitt sponsoravtal, etc.
och igår skulle vi, styrelsen, ha möte med dessa två och nån från distriktet som skulle vara med som oberoende och neutral och som sade sig i första hand värna om klubben.
och
då
var
det
såhär
att den s k neutrala personen var en gubbe i ungefär samma ålder som de andra två gubbarna. och alla vi andra råkade vara kvinnor och de flesta andra som hade skrivit om sina upplevelser var också kvinnor eftersom vi är en förening där majoriteten av medlemmarna är kvinnor. och då skulle vi diskutera öppet och ärligt med varandra, men SOM VANLIGT när män efterfrågar öppen och ärlig kommunikation så kan de ju inte ta öppenheten och ärligheten när den handlar om dom själv och deras ageranden. så nä, dom fattade ingenting och allting som skrivits ihop var rena lögner. de kunde visst be om ursäkt för att de varit "lite otrevliga" på medlemsmötet, men det var ju bara såna som de var, det var inget att fästa sig vid. och när vi framförde att det väl verkligen inte är okej att folk går på så att det finns människor som lämnar mötena gråtandes för att de känner sig så påhoppade och uthängda, ja då ifrågasatte den här sk neutrala personen lite om inte de här människorna borde ta tag i sin känslighet. och sen tyckte han att vi skulle blicka framåt och fokusera på hur vi skulle gå vidare. och han sa att han förstod inte hur det hade kunnat bli så här, för när han i alla år besökt vår klubb så hade kan upplevt den ena gubben som "en riktig mysgubbe" och den andra var det väl inget större fel på heller. så mycket för att vara neutral. och skulle vi inte nu bara stryka ett streck över alltihop och gå vidare?
men jag stod upp för mig själv och för de vars talan jag lovat att föra. jag stod rakryggad och sa att vi aldrig kan acceptera att folk känner sig trakasserade och kränkta, att vi får vara självkritiska och erkänna att vi odlat en tystnadskultur och att vi normaliserat detta beteende istället där vi borde ha satt ner foten för längesen. jag sa ifrån att det verkligen inte är okej av en som ska vara neutral att yttra sig nedsättande om människor som blivit illa berörda, att det inte är förövaren som ska bestämma hur offren mår.
specifikt den ena gubben pratar alltid om att allting har blvit så dåligt och jag ställde honom mot väggen och bad honom precisera exakt vad det är som blivit dåligt och det kunde han inte, istället sa han att jag hade ljugit om allt och det jag hade skrivit om mina upplevelser var "åtalbart" och jag sa att det är kränkningar och trakasserier också.
det var jag och en till som pratade med gubbarna och "den neutrala", resten av styrelsen som innan sagt sig vara på vår sida var tysta. och en person som jag trott var på vår sida visade sig ha vidarebefodrat mail som jag skickat till henne om detta till den värsta av gubbarna. inte för att det stod någonting om honom i mailet, jag hade bara bett den här personen att skriva ner sin upplevelse av medlemsmötet. hon ifrågasatte då vad som skulle hända med informationen och jag skrev att eftersom det var många som hade upplevt stämningen på mötet som obehaglig och att detta inte var förenligt med våra värdegrunder så ville vi ha in så mycket underlag som möjligt för att kunna besluta om eventuella disciplinära åtgärder. hon undrade då vilka "vi" var och jag svarade att det var styrelsen, för som jag ser det så är det ju styrelsen som måste agera, och sedan skrev jag också att informationen skulle behandlas konfidentiellt och inte läggas ut som bilagor till protokoll eller liknande. hon frågade då om vi inte funderat på att göra en anonym medlemsenkät och där dog den mailtråden för där antog jag att hon inte ville skriva ihop något. ja, sen hade hon i alla fall skickat det vidare till den värsta av gubbarna och när han återberättade det så var det att jag hade skickat ut mail att det fanns ett styrelsebeslut på att man skulle göra en medlemsenkät men att jag "bara hade skickat detta till såna jag trodde höll med mig". men det var ju lätt att bevisa vad som stod i den konversationen, och jag svarade också att anledningen till att vi inte kontaktat alla var att vi inte hade tillgång till hela röstlängden utan vi hade skickat till såna vi visste hade varit där och en del hade svarat och andra inte och vad var det för fel på det? för övrigt att när det gäller att hantera trakasserier så är punkt 1A att SAMLA IN BEVIS, skriv ner vad som hänt och vad man känt.
sen tyckte den "neutrale" att det här med konflikter, det skulle lösas mellan fyra ögon och inte bakom tangentbord. man skulle träffas och se varandra i ögonen och framföra sitt så skulle allting bli så bra. och jag sa att det är inte alla som klarar av det för ska man som offer möta sin förövare så måste man vara ganska stark och alla är inte det.
sen kom vi väl inte mycket längre och det beslöts att vi skulle träffas igen och ha ett nytt möte. gubbe 1 som är slipad och manipulativ fattade att det var läge att backa undan och försöka snacka sig ur det och han är tyvärr enormt skicklig på det, behöver jag säga att han har jobbat som säljare hela sitt yrkesverksamma liv? gubbe 2 däremot tycker bara att alla är emot honom och ljuger om allt och bara "ja, ni ska minsann slippa se mig mer i den här klubben", iklädd offerkofta i storlek XXXXXL. så han skulle minsann inte komma på något mer möte, och då tyckte vi i tysthet att JA, VAD SKÖNT, BARA STICK OCH KOM ALDRIG MER TILLBAKA. men så var det ju såklart någon mesig jävel som bara "jamen du måste komma för annars kan vi ju aldrig lösa det här". urk.
i alla fall, detta känner jag just nu:
- besvikelse över en person som jag trodde var "på vår sida" och som visade sig vara gubbgängets lilla springflicka. trodde aldrig jag skulle uttala orden "efter allt jag gjort för henne", men igår gjorde jag det. för detta är en person som jag och en till verkligen har lagt ner MASSOR av tid på att hjälpa, stötta, peppa. och till tack: en kniv i ryggen. men bra, då vet vi var vi har varandra från och med nu.
- besvikelse över doma som innan mötet sa att det här var för jävligt och så här kan vi inte ha det och nu måste någonting göras, och som sedan inte sa ett enda ord.
- besvikelse över den här s k neutrala personen. han var ju inte alls neutral, och i och med det inte kompetent för sin uppgift. det enda han ville var ju att lägga locket på. IGEN. tystnadskultur var ordet ja.
- vad är det för mening med att ha värdegrunder och policys om det ändå aldrig blir några konsekvenser när man agerar mot dess innebörd?
jag är i alla fall stolt över mig själv. jag var den jag ville ha haft vid min sida när jag var mobbad och utsatt och i underläge istället. men fyfan vad det är jobbigt att stå mer eller mindre ensam mot detta. idag: axlar som fiolsträngar, huvudvärk som pulserar, en sömnlös natt i bagaget. fastän jag borde ha varit den som skulle kunna sova med gott samvete för att jag gjort det som var rätt. istället sitter jag på jobbet med vetekudde på axlarna och vill snabbspola klockan åtta timmar framåt så jag kan får komma hem och bara kraschlanda i sängen några timmar. sedan är det aktiviteter på sagda klubb hela helgen. och på tisdag har vi den första av två jävelrevisioner, den andra är i början av oktober. sen kanske jag kan unna mig att få...jag vet inte riktigt vad? må bra?