jamen visst ska man väl aldrig tro att man har flyt? kom till jobbet i morse, möttes av diverse jobbkaos, nattskiftet hade producerat med fel råmaterial så ett antal ton som skulle ha levererats idag får istället kasseras. KUL. sen hade jag fått nåt virus på min jobbdator, sen skulle IT-supporten fixa någon säkerhetsgrej och nu är mitt konto låst och jag kommer inte åt det. ERGO, jag kan inte meddela mig med omvärlden eftersom vi har allting, inklusive telefoni, i teams. så nu kan jag inte så mycket som ens informera supporten om detta.
men det värsta av allt var att F, som jag var så glad åt att han fått - och accepterat - en fast tjänst här, kom och sa att han hade ångrat sig. han kommer inte att skriva på kontraktet, han hade kommit fram till att han inte trivs i sverige. det kan jag väl för all del förstå, det kan ju inte vara jättekul att komma till ett land vilket som helst när det är pandemi och det enda man kan göra är att jobba och sitta hemma. men det betyder också att han bara kommer att jobba till sista september. därefter är det bara E, som jobbar 60 % året ut.
och nästa år står jag istället med ett team bestående av två unga småbarnsföräldrar, med allt vad det innebär av vab och eventuellt gå ner i arbetstid och en arbetsbörda som inte är speciellt flexibel. det enda som är flexibelt är väl mina arbetsuppgifter, dom som jag ÄNTLIGEN trodde att jag skulle kunna ägna mig åt utan att behöva vara backup på min gamla tjänst så fort någonting strular där. jag som trodde att jag skulle kunna lämna över ÄNNU mer till E och M, men så kommer det ju inte att bli.
JAMEN KUL. jättekul. not. hade jag varit ensam så hade jag satt mig ner och lipat nu för allt som jag har planerat inför hösten ligger just nu som ett rasat korthus.