I väntan på cellgifterna

Idag är det dags för cellgiftskur nummer 5. Vaknade med ont i hela kroppen, fruktansvärda smärtor i munnen och allmänt kaos i kroppen. Men jag vill ta mig igenom detta nu, så det känns inte som någon bra idé att skjuta upp cellgifterna heller. Förra veckan hade jag lunginflammation, men jag har tagit antibiotika sedan dess, så det är bara att hoppas att det har tagit. Trots det är jag rosslig i luftrören. Sänkan var på 110 förra veckan och den hade sjunkit till 40-något igår. Enligt sköterskan är det inget att oroa sig för då sänkan kan släpa efter när man har haft en svår infektion. Bara att hoppas att det stämmer.

Idag blev det både Oxynorm och Oxycontin till frukost. Jag gjorde ett uppehåll tidigare i veckan bara för att se hur det gick, och det var inga problem. Tror inte att jag har blivit beroende ännu. Känns ändå bra att vara utan då och då för att se att det inte blir kris. Men idag var det helt nödvändigt. Munnen gör fruktansvärt ont och hela kroppen värker på konstiga ställen. Jag är stel som en pinne. Vet inte riktigt varför det är så här, men jag vek en omgång tvätt tidigare i veckan, och det skulle jag nog inte gjort. Så där ser man, inte ens lite tvätt kan jag ta hand om utan att det blir kaos.

Så, femte dosen idag. Sedan tre veckors väntan. Sedan dos sex och tre veckors väntan till. Efter det blir det strålning. Cellgifterna har varit skitjobbiga, men strålningen skrämmer mig en aning. Jag som är så löjligt känslig för det mesta kommer säkert få problem. Har köpt på mig ett antal olika krämer och salvor så jag har något att hantera brännskador med om det dyker upp.

Nu är det knappt en timma tills taxin kommer. Dags att packa iPad, mössa, kofta och halstabletter.