Alla dessa prylar

Vi håller på att drunkna i prylar. Och jag är inte ens speciellt intresserad av ting. Hur ser det ut hos människor som har ett verkligt prylintresse? Hur har de luft nog att fylla med så mycket saker?

Jag och min man kommer från lite olika världar. I hans familj tycker man att ting är ganska intressant. Man köper en ny tv för att det finns en bättre på marknaden. Eller varför inte köpa små prydnadsföremål som har den rätta stämpeln i botten och svärmor har koll på att saker skapad av den eller den designern kan vara värd lite pengar.

För mig måste en pryl ha ett syfte. Om jag har en glasskål som är så pass värdefull att den står längst in i skåpet och inte används, då är den helt värdelös. Eller, då har den större värde att säljas till någon som skulle uppskatta den. För jag uppskattar den inte där inne i hörnet.
Jag har heller ingen förståelse för att en pryl har ett pengavärde om syftet inte är att sälja den. Om jag har två glasskålar, till synes ganska lika, men den ena är gammal och gjord av just rätt designer därmed har ett värde medan den andra är en massvara med nästan inget värde. För mig är de två skålar. Bara om syftet är att sälja dem så får de olika värde.

Just nu håller mina svärföräldrar på att rensa ut vinden. Den är givetvis full av min mans hela barndom. Sparade i sina originalboxar eller prydligt inlindade i papper. Allt har ett potentiellt värde.

Missta mig inte nu, jag säljer mängder av begagnade prylar på nätet. Köper också. Men ju mer undersökning man måste göra, desto längre tid tar det. Och då får man bestämma sig. Antingen lägga manken till och göra jobbet, eller säga "Fuck it" och sälja av till ett höftat pris.
I mitt hem, bland min mans barndomssaker, fastnar vi mitt emellan. De ligger på "to-do-listan"
Vi har jävligt svårt att få saker på to-do-listan gjord. Vi är så dåliga på det att jag vill inte ha en to-do-lista. Jag vill hellre ha en do-not-lista.

Nu vill jag göra mig av med det 20 år gamla dockhus som vi fått av mannens släkt. Vår dotter leker inte med det. Det tar upp massor av plats. Och alla möbler (som inte hör till huset) ligger spritt ÖVERALLT. Huset är slitet och en del av möblerna trasiga. Så jag ger med glädje det gratis till någon vän som vill ha det. Men eftersom vi fått det av en släkting som har SPARAT huset i 20 år till dess att det fötts ett lämpligt barn i släkten att överta det, så vill jag inte bara utgå ifrån att vi kan göra vad vi vill med det.
Svaret vi fick var - Nej, huset ville ingen ha tillbaka. Men gå igenom möblerna, några kan vara värda lite grann.

*suck* Here we go again.
Mannen förstår först ingenting. Vaddå, vad är problemet?
Problemet är att jobbet måste göras, annars blir det inte gjort.
1) Samla ihop alla dessa utspridda möbler.
2) Googla och söka runt vad varje pryl (det är ett hopplock av saker) hör hemma och hitta information om vad som kan tänkas ha vilket värde och varför.
3) Bestämma hur det ska läggas ut till försäljning. (pryl för pryl? Gruppera i några grupper? Bunta ihop allt och ge ett klumppris?)

Inga problem, OM VI GÖR DET.
Men ett stort problem, om det bara ligger och väntar på att bli gjort.

Jag ska sälja vår dotters leksakskök. Det är ett IKEA kök med inga värdefulla år på nacken. Till finns ett hopplock av köksprylar, helt utan specifikt värde. Det är bara ta en bild, lägga ut på fejan för 150kr och så köper någon hela klabbet.
Pengarna går till ungarna för framtida prylar. Poff-poff-poff. Enkelt. Snabbt. Gjort.

Jag har egentligen inget problem att det finns människor som har ett stort prylintresse. Eller människor som älskar Antikrundan och prylars historia och värde. Förutsatt att det är ett intresse. Alla ska vi ju vara intresserade av något. Men min man är ju inte riktigt intresserad. Han är bara intresserad i tanken. Och jag, jag har inte intresserad ALLS.

Idag är en dag då jag HATAR prylar.
Det är längesen det städades i huset. Så de finns överallt. De skräpar. Och när prylar uppträder som skräp så kryper det i kroppen på mig.
De blir så döda. Så oerhört värdelösa. Så idag är mitt hus fullt av döda ting.