Det var längesen jag var här inne. Och så klev jag in och fick se en nygammal Hypo. Vilken nostalgi som väcktes!!
Så varför tittade jag in just nu?
Jag vet inte riktigt. Jag har gått och skrivit Hypotexter i huvudet den senaste tiden. Saker som inte platsar någon annanstans. Och när jobbet nu fått en lugnare fas, så blev det tid att surfa in.
Kanske blir det fler texter här för mig. Nu blev jag lite sugen.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte