Det är ingen ansträngning att dominera dig.
Kanske för att du är så följsam. Men du inspirerar. Ger. Puh. Det är ju inte värre än att det är som det ska, men det var en sak som inte var självklar från början.
Visst har jag märkt det, men ord är sköna ändå.
Jag är ingen belastning.
Jag är inte tråkig.
Jag inspirerar.
Jag ger.
Jag jobbar på att tvätta bort de sista taggarna som sitter i min själ.