Långt om smått och gott

Råkat avbrotta en stackars studerande på CSN, men det löste sig (han har slutat här men går en annan av våra utbildningar på annan ort).
Ringt och pratat med 26 kommande studerande, större delen av dem pepp på utbildningsstart om två veckor. Femton kvar som jag inte fått tag på idag.
Ny konsult som i början kändes lite slemmig men nog är bra. Kom fram till att han har oturen att påminna om en tidigare konsult jag inte gillar alls. Den här mannen är glad och trevlig och inkännande, och så jäkla sugen på att börja jobba som utbildningsledare igen att han säljer in sig själv med idéer och engagemang hela tiden. Grejen är ju att vi behöver exakt nån sån som han framåt årsskiftet, så jag har i uppdrag av min chef att känna och klämma lite på honom de närmaste veckorna. =)

Har en blåbärspaj som väntar mig hemma hos kärleken, som troligen inte är vettig att hälsa på idag eftersom han har ont i halsen. Men smittar han så lär han redan gjort det i måndags när vi sågs sist så vafan.

C19 känns mer som en teoretisk fartbula, vi har varit förskonade. Ett par kollegor har varit sjuka, men på det stora hela har ju folk varit friskare än nånsin när vi höll oss hemma i våras. Nu är vi tillbaka i klassrummen men fyller inte lokalerna med så många klasser, håller hårt på raster för att inte få onödig trängsel och har mer handsprit än folk i huset. Vi får väl se hur det blir.

Nu har vi passerat ett år som par, hösten har inte börjat suga musten ur mig på riktigt än.
Lite kan jag sakna lekfullheten som fanns förra året, där det alltid fanns backup i umgänget. Vi pratar om det där ibland, bägge är ju poly i teorin och jag är väl den som har närmast till mina tidigare relationer som fanns när vi blev ett par. Men just nu landar vi bägge i att vi faktiskt, bisarrt nog, får allt vi behöver och önskar av varandra. (Det är klart att det är lite smickrande och en smula lockande när R2 hör av sig om hur mycket han saknar min hud. Hans famn är fantastisk, men den tillför inget som jag inte redan har. Tillfredsställelsen i att fylla ett behov hos nån annan möjligen. Men det är inte nog)

Jag har ett nytt par som vänner sen i våras, hon är en drottning av rang och han följsam och unnsam. Det finns inget han inte går med på av njutning över att se sin drottning nöjd. Det är ljuvligt att umgås med dem och jag längtar tills vi får tid och möjlighet att ses igen.

Sammanfattningsvis. Livet är rätt bra ändå.