Slutet på semestern
Jazzie 2018-11-11 20:40 (1 kommentar)
Livet är så oinspirerande just nu.
Men säg vilken november som inte är så?
Jag har hur som helst varit ledig från jobbet i två veckor nu. För att jag behövde det.
Först var det en höstlovsvecka med barnen. Sen en höstvecka för mig själv.
Jag har inte åkt iväg någonstans. Jag ville inte vara ensam. Men när jag tänkte på vem jag skulle vilja ta med mig, så kunde jag inte komma på någon som jag skulle vilja vara en hel vecka med.
Så jag har utgått från hemmaplan och gjort vad som fallit mig in.
I början tränade jag och åt frukost på caféet.
Sen blev jag förkyld, och då visade det sig att sova var visst en sak jag behövde. Så då gjorde jag det. Jisses. Sovit som en jäkla tonåring.
Men på det här sättet så har jag tagit mig igenom halva november. Måste ses som en seger i sig. Imorgon ska jag till jobbet. Inte så att jag jublar direkt.
Äh. Vi stannar där. Det finns verkligen inte mycket spännande och upplyftande att skriva om. Samtidigt finns det inte mycket som jag behöver skriva ur mig heller. Så vi tar och säger nog och ägnar resten av kvällen åt något annat.
Men säg vilken november som inte är så?
Jag har hur som helst varit ledig från jobbet i två veckor nu. För att jag behövde det.
Först var det en höstlovsvecka med barnen. Sen en höstvecka för mig själv.
Jag har inte åkt iväg någonstans. Jag ville inte vara ensam. Men när jag tänkte på vem jag skulle vilja ta med mig, så kunde jag inte komma på någon som jag skulle vilja vara en hel vecka med.
Så jag har utgått från hemmaplan och gjort vad som fallit mig in.
I början tränade jag och åt frukost på caféet.
Sen blev jag förkyld, och då visade det sig att sova var visst en sak jag behövde. Så då gjorde jag det. Jisses. Sovit som en jäkla tonåring.
Men på det här sättet så har jag tagit mig igenom halva november. Måste ses som en seger i sig. Imorgon ska jag till jobbet. Inte så att jag jublar direkt.
Äh. Vi stannar där. Det finns verkligen inte mycket spännande och upplyftande att skriva om. Samtidigt finns det inte mycket som jag behöver skriva ur mig heller. Så vi tar och säger nog och ägnar resten av kvällen åt något annat.
Pocks
Låter ju sjukt skönt med egentid sådär.
2018-11-21 16:05:16
Info
- Namn
- Jazz
- Född
- -
- Hemstad
- Stockholm
- E-post
- -
- Hemsida
- Medlem sedan
- 2008-12-27
- Antal texter
- 1 076
- Övrigt
- Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte