Den jävla skulden

Imorgon har jag och mannen varit tillsammans i 10 år.
Mycket har strömmat igenom våra liv under dessa år. Bra saker. Mindre bra saker. Men mycket saker.

Vi ska inte fira imorgon.
Imorgon ska Grodan iväg med scouterna och systersonen ska komma över och leka och sova över med Tusse.
Vi ska ta vårt nästa helg. Då ska vi lämna bort barnen, gå på mässa. Vi får se om det kommer orkas med mer. Lågt lagd ribba. Inga stora krav eller förväntnigar. Det är receptet vi kör på.

Efter mannens möte med en arbetsteraput (tror jag det var) kom han hem med en bok om "Fatigue vid MS" Fatigue betyder trötthet. Men en sjuklig trötthet. Den finns som ett symtom för flera olika sjukdomar. Cancer. Reumatiska sjukdomar. MS. Fler.
För oss som familj är detta det störta hindret att ha ett bra liv.
Inte för att förminska hans problem med värkande leder och hans känselstörningar i vänsterarmen. De är säkert också bidragande orsaker till hans trötthet. Men tröttheten är den som sänker oss allihop.

Idag är jag så oerhört nedstämd och ledsen.
Att prata om det med mannen just när det är så är svårt. Oftast reagerar han med skuld. Och skuld hjälper verkligen inte ett dugg. Skuld gör allt bara sämre. Skuld är vår värsta fiende just nu. Spelar ingen roll vem som känner den. Skulden som känsla drar oss ner i leran och kväver oss. Stänger porerna och minskar förståelsen. Men det är svårt. För både mannen och mig. Skuld ligger väldigt nära till hands att känna. För nästan vad som helst.

Skuld för att jag har ork och inte han.
Han känner skuld för att han inte har ork.
Skuld för att jag är arg, ledsen, barnslig.
Han känner skuld för att han är trött, vresig, distansierande
Skuld för att inte uppskatta mer när han verkligen försöker.
Han känner skuld för att dra med mig i detta.
osv,
Osv
osv.

Ledsenheten jag har just nu gör att jag får svårt att sova. Dålig sömn boostar ledsenheten big time. Så nu sitter jag här, på jobbet helt dränerad och gråter.
Idag vill jag bara kliva av karusellen. Bara inte åka med idag. Men det funkar inte så. Ingen av oss får kliva av. Det är bara att snurra med.