Jag fyllde 43

Nu har jag fyllt 43.
Min födelsedag spenderades på jobbet. Hör inte till vanligheterna. Men det passade så himla mycket bättre att lägga min dag en dag senare istället. Så jag valde att göra så.

Det innebär att igår var MIN DAG!
Sen jag fyllde 25 har jag haft det. MIN DAG!
Då handlar det bara om mig och inget annat.
Igår var jag alltså ledig. Jobbet är verkligen inget jag vill syssla med om det ska handla bara om mig.
Jag började morgonen med att äta frukost på mitt favoritcafé. Mannen följde med den här gången. Och så hade jag bjudit in en vän som dök upp.
Det var trevligt om än lite annorlunda. Ända sen min in-i-väggen-upplevelse har det där caféet varit platsen jag sitter ensam och njuter.

Mannen gick efter en stund och kvar blev jag och min vän. Förtroligt samtal. Viktiga saker. Ämnen om känns relevanta för mig. Och för henne.

Jag har upptäckt att jag har väldigt många gamla vänner som jag har väldigt lite behov av nuför tiden. Det beror mest på att det finns så många samtal och ämnen som inte intresserar mig.
Jag HATAR att prata bomarknad, ränteläge och vinst vid försäljningar. Ett ganska vanligt och populärt ämne i Stockholm.
Jag HATAR att prata ungdomsidrott. Fotboll, handboll, turneringar eller varför inte ungdomsidrottens inkluderande eller exkluderande av barn. Jag har åsikter i ämnet, men personligen är jag inte så intresserad.

Jag ogillar starkt samtal som endast går ut på att uppdatera sig på vad som har hänt sen sist vi pratades vid. Hur mår mamma? Har syrran fått fler ungar, nehej inte det. Så hur är det med dem hon har? Jaha, jaså. osv.

Jag tycker däremot om att få veta något om mina vänners liv och familj förutsatt att något egentligen har hänt.
Nej, gick farfar bort förra månaden? Det var tråkigt att höra. Hur mår farmor då?
Va, har din mamma slutat vara pensionär? Vad fick henne att göra det? Är det sant, har de gått och gift sig/skilt sig/skaffat barn etc.

Men finns det inget mer att prata om, ja då känns det lite torftigt. För om farmor var orsaken till att jag och vännen var vänner, då är det mest troliga att jag varit vän med farmorn själv.

Jag kan prata trädgård och odling. Det är mitt nuvarande intresse. Men jag har full respekt att långt ifrån alla delar den. Men de vänner som delar mitt intresse, vi hörs och ses lite då och då.

Vad vill jag annars prata om då? Vad ger mig något?
Jag vill prata om livet. Livsvalen. De vi har gjort och de vi är på väg att göra. Jag vill prata om frågeställningen som finns.
Och nej, all mina vänner har inte den situationen. De funderar inte vart de är på väg, om de är där de vill vara eller inte. Och då är ju såna här ämnen inte så intressanta.
Problemet är att då blir de just nu inte så intressanta människor för mig.

Jag har inget behov att ta upp telefon och ringa en vän för att prata om handbollens turneringschmea och resultatet av ungens senaste match.
Men vännen är där i livet. Som tränare för flickor -09 med 2-3 träningar i veckan och matcher på helger.

Min vän på caféet pratar om helt andra saker. Och det blir ett bra och givande samtal som känns även idag.

Pocksan och mitt ämne som vi ältade för 20 år sen, är idag återigen ett favoritämne.
"Vad är lycka"

Nåja. Min dag fortsatte i alla fall. Men en långt besök på Gildaskolan med några behandlingar. Och en sväng på stan. Stanna och äta lite och läsa bok.
Hade gått på bio om det hade gått en film jag velat se. Tyvärr gjorde det inte det, så jag bestämde mig för att åka hem. Äta middag med min familj och när ungarna gått och lagt sig tog jag en skön bastu och låg på altan och stirrade upp på stjärnorna och hörde kattungglan bortifrån skogen.
Inte så många tankar. Bara en närvaro och lugn.

Fint att bli 43.