Vad ska man säga?

Jazzie 2018-08-13 13:46 (6 kommentarer)
Ibland blir det lite allt möjligt samtidigt.
Jag tror man kallar det livet.

Våren har handlat mycket om min man och hans mående. Mycket har avstannat eller bara lämnats i luften.
Personligen har jag jobbat med mitt bäbis-behov. För det har blivit allt mer tydligt att bli med bebis var inte så lätt.
Sakta med säkert har längtan att få en bebis sakta släppt taget om mig.
Jag trodde juli skulle vara full av sorg. Det var då vi skulle ha blivit föräldrar om novembers graviditet fått gå vägen. Men juli kom och ingen ledsenhet kom. Jag kände mig läkt och hel.
Små bebisar kom på besök men min kropp och min längtan var ganska oberörd.

Så tillslut klarade jag av att ta samtalet jag har haft sån ångest över att ha.
- Det är dags att sluta det här skaffa-barn-försöket vi har haft igång i 1½ år.
Det har ju varit ett ganska öppet försök. Går det så går det. Och blir det inget så är det vår verklighet.
Planen var att den skulle ta slut under 2017. Men nyår slutade ju med ett missfall. Och det höll på i ett par månader.
Sen var det mentala. Så tiden fortsatte och nu, i mitten av 2018 är jag redo att lägga ner tanken att bli mamma igen.
Det känns ok.

Så jag tog alltså upp frågan med min man.
Han höll med. Det kanske var bäst att fokusera på vårt liv i övrigt och på de två barn vi har. Fastän han gärna skulle tänka sig fler barn.
Han la även till att man behöver ju faktiskt ligga om det ska bli några barn gjorda.
Det ledde till att vi pratade om vårt samliv. Om vår allmänna mående och hur det påverkar lusten.
Men vi bestämde oss ändå. Efter semestern bokar jag tid att sätta in hormonspiral igen.
Sen älskade vi.

Kan ni gissa vad som hände?
Japp. Jag befinner mig just nu i graviditetsvecka 6.
Uppblåst. Ömma bröst. Och känslig för lukter.
Vad ska man säga?
Kanske ska man inte vara superförvånad.
Grodans beräknade födelsedatum var 17 april
Tusses beräknade födelsedatum var 5 april
Detta lilla trolls beräknade födelsedatum är 12 april.

Vi är både glada. Och förvirrade. Och vågar inte riktigt tro att det kommer gå vägen denna gång.
Så vi håller det hemligt än så länge till både familj och vänner.

.jag

livet, va? GRATTIS!

2018-08-14 14:12:45

AnnA

Så underbart att läsa! Livet <3

2018-08-14 21:29:52

kicko

Jamen så himla ... typiskt! Grattis!!

2018-08-15 14:12:32

LaBonita

Ah! Det var din bärfis jag såg alltså. <3

2018-08-15 20:57:03

Tinto

Men åååå så roligt! ❤️

2018-08-18 21:45:42

Heidi

<3







<3

2018-08-18 21:59:54


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte