Om jag skrev ett brev till Fredrik

Jag måste få ur mig detta...


Hej Fredrik.
Såg dig på Uppdrag granskning härom dagen. Jag vill börja med att säga att jag verkligen inte är någon som önskar Sverige en ökad rättsosäkerhet. Oh nej. Jag känner dig inte heller, så jag har inget otalt med dig. Och jag var inte där när något hände och jag har aldrig sett dig i något verkligt sammanhang. Så huruvida du är skyldig eller inte är inget jag vet så mycket om.

Men jag vill inte prata om skuld. Utan jag vill prata om offer. Och utsatthet.
Det kanske är första gången i ditt liv som du p riktigt är verkligt utsatt. Då du blir ansatt och du har ingen möjlighet alls att försvara dig. Eller jo, nu har du ju fått ett avsnitt i Uppdrag Granskning där du fått komma till tals. Men jag kan förstå om du inte tycker att det riktigt räknas.

När företagets säkerhetsavdelning kontaktar dig och presenterar hotbilden för dig måste det vara en chock. Tänk att gå omkring med en hotbild kring sig.
Jag vet hur det känns. Jag och de allra flesta kvinnor.
Fast vi har ingen säkerhetsavdelning som ombesörjer det för oss. Vi matas med det tillsammans med lunchmackan från tidig tonår. Vi är uppväxta med förmaningar vad vi ska tänka på när vi ska ta oss till och från vårt hem. Och från A till B. B till C. Och till D ska vi helst aldrig ta oss.

Det börjar lätt.
- Prata inte med någon du inte känner.
- Sätt dig aldrig i en bil med människor du inte känner.

Sen avancerar det.
- Ta inte den snabba vägen, ta den säkra vägen.
- Åk inte taxi ensam.
- Byt t-banevagn om det blir för få kvar i vagnen.

Hur man håller koll på om människan som går bakom en bara är en människa som går bakom eller en människa som förföljer, den är knepigare. Finns inga riktigt bra trix här. Övning ger färdighet är väl tumregeln.
Och att inte gå ensam. Inte gå ensam är en väldig väl använd strategi för människor med hotbild kring sig. Det vet varenda kvinna. Och kan man inte få sällskap så kan man få någon till mötes. Har du gjort så någon gång, Fredrik? Haft en person som mött dig halvvägs hem för att du inte ska behöva gå ensam? Tänk dig tiden då inte mobiltelefoner fanns. Då var det lite meckigt.

Jag levde i några månader av mitt liv, på inrådan av polisen, då jag tänkte på hur jag rörde mig även i min egen lägenhet. Hur jag gick klädd, vilka vanor jag hade inomhus. Det sågs som en säkerhetsåtgärd för att inte trigga till grövre brott om personen som ringde mig nattetid och flåsade i luren kanske satt och runkade vid sitt fönster och tittade ner i mitt hem. Det var tider. Helt plötsligt blev A och B mitt badrum och sovrum. I månader skedde alla klädbyten inne på toaletten. Enda stället utan fönster.

Nu kanske du undrar vilket brott jag stod anklagad för. Men nej, jag var inte uthängd av någon. Ingen hade sagt ett ord om mig. Och jag vet än idag inte vad jag kan ha tänkas gjort. Hotbilden var liksom bara där ändå.

Men du undrar förstås vilket avsnitt av Uppdrag granskning det här var med i. Men nej även där. Uppdrag granskning kom aldrig och sökte upp mig. Inte mig eller någon annan kvinna. Vår hotbild är ständigt där. Den kommer med könet så att säga. Och trots att vi är 4 981 806 stycken kvinnor i Sverige (jag googlade, det verkar vara 2016 års statistik) motsvarande 49,8% av landets befolkning som har en hotbild kring sig bara genom att vara kvinna, så finns det ingen säkerhetsavdelning för det. Fast nu när jag tänker på det så vore det ju toppen. SSFK - Statens Säkerhetsavdelning För Kvinnor

1000 välutbildade säkerhetstjänstemän som kunde, likt på en väderkarta, peka ut extra farliga områden. Och de skulle kunna ta hand om och filtrera MMS, sociala medier och annat skit som bombarderar kvinnors telefoner med sextrakasserier.
Inte helt dum idé.

Så, Fredrik, om du behöver prata om hur det är att leva med en hotbild över sig som tvingar en att fundera vilken väg till jobbet man ska ta, då kan du prata med vilken kvinna du vill. Hon har lång erfarenhet i ämnet.
Och om du tycker att du inte alls känner att vi förstår, så måste du tänka hur mycket vardag detta är för oss. Vi har haft det så här sen våra bröstvårtor svällde och började puta utåt.

Jag skulle också vilja prata om det där med spottloskan. Och att filma någon utan dess vetskap.
Företagets säkerhetsavdelning sa att det mest troliga i hela hotbilden var att någon skulle komma fram och spotta på dig.
Och i ärlighetens namn, det är verkligen inte fräscht att få en spottloska på sig. Men, å andra sidan, det är inte så fräscht att filma någon annan människa heller.

Men nåja. Vi stannar vid loskan en stund.
Om vi är överens om att det verkligen är otrevligt att bli spottad på, så låt oss ändå granska vad en loska är.
- Du kommer inte på utsidan skadas.
- Inga blåmärken kommer uppstå
- Inget blod kommer spillas.
Mest troligt är att efter att du torkat bort loskan och eventuellt tvättat av dig, så kommer du vara till det yttre rätt ok.
- Så vari ligger hotet i loskan? (om vi nu ska ställa oss i samma frågeläge som du själv gjorde angående filmningen)

Varför är det så hotfullt att spotta på dig när du inte egentligen tar någon skada?
Ändå, både du och jag vet mycket väl att här finns ett hot.
Och om vi skulle bara för en stund fantisera att du en dag senare kommer till skola/dagis för att hämta dina barn och ser just denne spottande människa stå och prata med dina barn. Inget mer. Bara pratar.
Du skulle kanske springa fram och rycka åt dig barnen och fösa bort dem från mannen?
Mannen skulle då kunna le lite snett och rycka på axlarna. Kanske höja på ögonbrynen lite grann.

Är det hotfullt? Inte? Ett leende är väl bara trevligt? Eller?

Det som skett är att mannen har integritetskränkt dig. Han har gjort något mot dig utan lov. Utan ditt godkännande. Och nu har han makten. Du vet inte vad han tänker. Du vet inte vad han tänker göra. Vad han är kapabel att göra. Eller vad du kan råka göra för att trigga honom till handling.
Ändå. Han har aldrig rört dig. Aldrig sagt ett ont ord till barnen. Och när han får sitta i Uppdrag granskning kan han säga
- Vaddå? Vad gjorde jag. Jag spottade lite, för att jag tydligt ville visa att jag inte gillar killen. Men ungarna, jag gjorde väl inget mot ungarna. Frågade om de var bra på att lira boll. Vad är det för fel i det? Vari ligger hotet att fråga om de kan lira boll?

Och ändå Virtanen. Så vet ju både du och jag att det handlar inte om att lira boll.
Och för att jag vet att du skulle fatta detta. Att du inte skulle gå fram till mannen i fråga, klappa honom på axeln och säga
- Tjenare mannen. Står du här och snackar med mina ungar? Pratar ni om något kul? Som att lira boll eller nåt?

Eftersom jag vet att du inte skulle göra så, så vet jag att du är fullt kapabel att förstå (om du vill) konceptet med makt och hot.

Jag önskar dig utveckling, Fredrik. Om inte för din skull så för dina barns skull.
För när så många kvinnor som befunnit sig i din direkta närhet påstår att du våldtar, sexuellt trakasserar eller sexuellt maktmissbrukar - så oavsett din skuld eller inte - så borde du överväga om det kanske är så att du inte är en så skön kille som du tror dig vara.

Men om du någon gång går på en väg och vänder dig om för att se efter vem som går bakom dig. Tänk då, att så gör vi kvinnor, och några av dessa är rädd att den som går bakom ska vara du.
Vad än en jury i en rättssal skulle säga om saken.