Min vän

Idag träffade jag en gammal vän och kollega.
Förr stod vi varandra nära. Men jag känner inte alls att vi gör det längre.

Det kan bero på att jag tyckte att hon svek mig som vän. För några år sen var hon min chef. När det var dags för nedskärningar drabbades enhet. Jag var en av de som hamnade längst ner på listan.
Det är så det är, och inget jag egentligen skuldbelägger henne för. Nej, inte alls faktiskt. Hon gjorde sitt jobb. Men efter kom aldrig vän-sidan riktigt fram.
Veckorna gick utan att hon någon gång tog "vän-snacket"
Inte vet jag vad hon skulle sagt.
- Är du okej?
- Hoppas du förstår att jag var chef då, men att jag även är din vän.
- Jag står för min lista, men jag tyckte det var tråkigt att behöva göra detta.

Något. Något som en vän skulle säga.
Samtidigt. Jag fick ju inte sparken. Någon annan fångade upp mig och jag fick ett annat jobb. Det jobbet var dessutom det bästa som kunde hända mig. Och jag hade aldrig gjort det bytet av egen kraft. Dessutom hände det i den bästa tänkbara tiden.
Så på hela taget var det ett riktigt lyckokast.

Jag förstår också att avsaknaden av vän-snacket mycket väl kan bottna i att det var både svårt och jobbigt. Jag kanske hade duckat jag också.

Det finns ett annat alternativ varför jag idag har lite ansträngd syn på min gamla vän.
Kanske har den resa jag gjort de senaste åren. Med in-i-väggen och den omställning jag har gjort som följd. Min förändrade attityd till mig själv, mitt liv, mitt jobb. Vad som är viktigt. Vad som inte är viktigt.
Det är stora förändringar jag har gjort. Och i mitt nya jag, i mina nya värderingar kanske hon inte riktigt passar.

Om det är alternativ 1, då är det jag som är begränsad. Jag som inte klarar öppna. Och vårdar negativa känslor istället för att släppa taget.

Om det är alternativ 2, då har jag gjort en större resa än jag trott. Jag har utvecklats mycket. Inte sagt att allt är till det bättre. Men på hela taget gillar jag mitt nya jag. Och jag hoppas att det är alternativ 2 som detta beror på. Och att jag med tiden kan landa och balansera människor som inte längre riktigt passar de platser jag en gång gav dem i mitt liv. Att jag kan hitta nya platser där de passar.

Jag skulle gärna se att jag kunde fortsätta vara vän. Kanske inte samma lika som förut. Kanske mest av allt för att jag verkligen inte vill vara en så snål människa som det skulle innebära om alternativ 1 är den verkliga orsaken.