Som en boll studsar jag omkring

Jazzie 2018-01-06 00:58 (1 kommentar)
Jag tycker det är lite tröttsamt när vården inte verkar vara överens om vad för vård och vart den ska ske.

När missfallet började visste jag att det fanns inget att göra. Men allteftersom det pågick blev jag orolig att allt inte kom ut om det ska. Det borde göra mer ont. Blöda mer.

Så när helgerna var över ringde jag mödravården. Barnmorskan frågade om jag varit på gynakuten. Nej, vad skulle de kunna göra?
Hon förklarade att om det var några konstigheter med ett missfall så var det gynaktuen som gällde. Jag förklarade att jag mådde bra, att det var förmodligen ett missfall men att det inte riktigt betedde sig som det borde. Så barnmorskan tyckte jag skulle gå på det tidiga ultraljudet som var inbokat.

Dagarna gick. Och allt fortsatte som det gjort. Kroppen frigör lite, lite i taget. Jag börjar tänka att det kanske är gynakuten som trots allt är dit jag ska vända mig. Så jag ringer.
Förklarar som tidigare. Hon lutar också emot att det kanske trots allt inte är ett missfall. Men när jag förklarar att alla andra gravidtecken har försvunnit lutar hon också mot att det är vad jag tror.
- Det låter ju inte som du behöver komma hit i alla fall. Men jag kan boka in ett ultraljud om du vill på några av mottagningarna.

När jag berättar att jag har ett tidigt ultraljud inbokat sen tidigare säger hon att det blir bra. Det ska jag gå på.
Så idag gick jag. Jag kommer till mottagningen. Förklarar att jag fått missfall. Sköterskan suckar.
- Men då ska du ju inte ha ett sånt här ultraljud. Då ska vi ju göra ett vaginalt ultraljud. Men det kan inte jag göra. Det måste en läkare göra.

Jahapp. Härligt. Kul.
Hon gjorde vad hon kunde. Såg lite rester, men om det var bra eller dåligt gick inte att uttala sig om. Hon ringde läkaren, han kikade på bilderna och föreslog att boka in mig om två veckor om blödningen inte avtagit.

Helt jävla onödigt. Hade ju lika gärna kunnat stanna hemma. Varför är de inte överens hur en rutinundersökning av ett missfall går till... och av vem. Till och med jag hade kunnat räkna ut att det behövdes ett vaginalt ultraljud för att se rester av ett foster. Däremot visste inte jag att såna måste utföras av läkare. Men det borde alla som jobbar inom branschen veta. Tycker jag.

Alla bara pekar i olika riktningar.
- Har du varit på gynakuten?
- Ja hit behöver du inte komma.
- Ett ultraljud är bra.
- Med ett sånt här ultraljud ser man ju ingenting.

*suck*
Det enda jag ville fastställa var huruvida jag behövde en skrapning, eller ett piller eller om det såg ut att klara sig själv på egen hand. Om de kommer fram till att jag behöver något ingrepp om två veckor då har det här jävla missfallet hållit på i en månad nästan. Jag är inte så intresserad av det. Jag vill ha det klart nu.


sodanismo

så tröttsamt när ändå hyfsat enkel vård inte funkar som den ska. hoppas du hamnar rätt snart och kommer i balans igen <3

2018-01-07 11:46:37


Info
Namn
Jazz
Född
-
Hemstad
Stockholm
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-12-27
Antal texter
1 076
Övrigt
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.

Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.

De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.

Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk

Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte