I allhelgonatider

Ja, han dog, mina barns far. Begravning och bouppteckning är över, gravsten beställd, och nu ska bara de stackats töserna ta hand om alla prylar. Röja, slänga, sälja, skänka... Det är tomt att vara ensam förälder, trots att de är stora. Och nu finns det ingen som minns alla våra delade upplevelser. Men det var väl bra för honom att det gick rätt fort. Han slapp ifrån att leva ett halvt liv.
Flera andra som inte är så nära har också försvunnit. Och en som var närmare, åtminstone på sätt och vis - min hund. På söndag är det Fars dag, det finns bara en grav att besöka. Och i morgon skulle min älskling fyllt 61 år.