jaha, det var den semestern det. swwoooossssch sa det och så hade fyra veckor gått. mestadels har det varit bra. vi har inte gjort särskilt mycket, men det gör ingenting. vi har inte tjafsat särskilt mycket, vilket har varit vilsamt. nu låter det kanske som att vi tjafsar jämt och det gör vi verkligen inte, men våra tjafs tenderar att börja med men-kan-du-inte-ställa-in-disken-i-diskmaskinen och sluta med världskrig. nu höll de sig mer på diskbänksnivån.
ingen från jobbet har ringt mig under min semester och därför trodde jag i min enfald att allt hade varit frid och fröjd. när jag kom i morse väntade KAOS, det låg prover på varenda ledigt utrymme och lite till. det visade sig att assistenten hade varit sjuk ett par gånger, fast det var ett tag sen, och sedan hade han uppenbarligen inte jobbat ikapp det, och då hade han ändå fått hjälp av T med det mest akuta, vilket är mer än vad jag får när jag är sjuk. när jag frågade hur han tyckte att det hade gått så tyckte han att jodå, på det stora hela bra, och jag kände bara att EEEH? WHAT? men knep igen. alltså, jag får inte ihop att man kan vara så snabb på att lära sig och så smart i vissa avseenden, och sen kan man liksom inte lägga i en extra växel när det kör ihop sig? eller stanna kvar och jobba ikapp utan bara gå hem fastän det ligger BERG med jobb överallt? F-A-T-T-A-R I-N-T-E. jag jobbade tre timmar i morse och fick undan mer än vad han fått på en hel dag och det utan att ens stressa, så det säger väl en del om hans tempo då. trist, det är som att det inte går att få någon som bara är lite jävla normal.
jaha, men skitsamma. nu är det skift tre veckor till och sedan blir det dagtid i produktionen och då blir det mycket lugnare. nu ska jag försöka utröna vad mer som är gjort/inte gjort. sedan är det lunch och sedan är det nästan dags att gå hem, och sen är det väl som att man aldrig varit ledig. men men. det blir nog bra det med.