Internet är nästan obefintligt just nu i mitt liv. Jag surfar lite FB på telefon, men i övrigt nästan inget alls.
Dagarna flyter på. Flyter ihop. Vi tappar känslan vilken dag. Vilken tid. Precis som semester ska vara.
Jag öppnade datorn idag för att se om jag fått svar på ett mail. Och då passade jag på att beställa ett simband till poolen så jag kan börja simma. Tror axlarna behöver det. Min nacke är verkligen inte i topp efter den där nackspärren.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte