Så har semestern börjat.
Inga stora planer. Bara lugn. Och stillhet.
Så vi började så klart med ett stort jäkla praktgräl, jag och Sambon.
När annars? Är inte första veckan på semestern den givna? Och för en del, genom hela ledigheten.
Jag hoppas att vi nu fått det ur systemet och vi kan landa i en ledighet tillsammans.
Idag och igår hade vi syrrans ungar här med övernattning. Vad jag tycker om mina ungar tillsammans med sina kusiner. Alla fyra är så underbara. Och tillsammans blir de fantastiska.
Tusse och syrrans 4-åringe son är en match made in heaven just nu.
De leker mamma-pappa-barn. Och han älskar Tusses klänningar och glitterkläder. Så de spring omkring båda två uppklädda och sminkade. Han är lillasyster för det mesta i leken.
- Ville, säger jag, titta vad jag hittade i garderoben. En Spiderman-pyjamas i din storlek. Vill du ha den och ta med dig den hem?
- Ska jag bada i den?
- Nej. Inte bada. Du kan ha den som pyjamas, eller bara som kläder om du vill.
- Nej. Jag vill inte ha de där kläderna.
- Nej. Du kanske inte vill ha så mycket Spiderman.
- Nej. Det vill jag inte.
- Du kanske hellre skulle vilja ha någon av Tusses klänningar som hon vuxit ur?
- Jaaaaa!
Han åkte hem i Tusses gamla Elsa-klänning. Überlycklig.
Jag älskar den pojken och hans mjuka sätt.
Imorgon fyller den äldre kusinen 7 år. Då blir Grodan och han lika gamla igen. Jag kommer ihåg den där första sommaren. Grabbarna hade fått lika kläder och låg bredvid varandra för fotografering. Grodan som var 2 månader för tidigt född hade ju varit så oerhört liten så länge. Men nu låg de där bredvid varandra. Den ena lång, smal och några veckor gammal. Den andra, min son, stor och alldeles klotrund.
Nu har det gått 7 år. De är nästan lika långa. Men Grodan är lite mer satt, mycket muskler och byggd lite som en hockeyspelare med rund rumpa och muskulösa lår.
Kusinen är lång och smal. Typisk pojkkropp där byxorna inte har någonstans att sitta uppe vid då höfter och rumpa är smala. Långa armar och långa ben. Den ena har rött, tjockt, rakt hår. Den andra blont, mjukt och lite lockigt hår.
Dessa två gossar. Mitt hjärta smälter.
I övrigt har det varit lite smått och gott de här första dagarna på semestern.
Sambon har byggt 3 roslådor åt mig. Det ska bli till en lukt-plats i trädgården. Och jag har börjat gräva ner betongplattor i gräsmattan till en gång. Det blir till och med bättre än jag hade trott. Det kommer bli superfint.
Poolen gör lata dagar hemma så oerhört mycket skönare. Alla har något att göra. Allt är ganska enkelt.
Sommar.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte