Plus och minus

Nacken vill inte bli bra. I fredags var jag hos massören. Åh vad hon är duktig. Tyvärr kontrade jag bara någon timme senare med att göra en megavurpa rätt ner i asfalten. Axel, händer, knä, sidan på vaden och foten gästspelade en stund ute på övergångstället.
Jag klarade mig alldeles fantastiskt bra med tanke på vad som kunde ha hänt. Men musklerna i nacken var ganska oförlåtliga. Så massagen kändes efter som ett mycket avlägset minne.

Men alla mina tänder har jag kvar. Vilket jag uppskattar mer än nacken.
Inget är brutet. Vilket passar mig bra så här inför sommarsemester.
Jag behövdes inte ens plåstras om.
Och face it, jag är ju inte sämre i nacken än dagen innan. Jag blev bara inte märkbart bättre av massagen.

Igår var jag på Yinyoga. Eller trodde jag i alla fall. Men tydligen hade sommarschemat hoppat in och det verkar inte som om man är superbra på att hålla det schemat helt korrekt uppdaterat. Så när jag bokade passet 7 dagar tidigare, stod det Yinyoga som vanligt i programmet. Men nu var det någon annan lärare och hon gjorde en annan form av yoga.
- Äh, tänkte jag, va fan jag prövar.
Och det gjorde jag. Gick väl hyfsat. Ända tills vi efter en stund på mattan reste oss upp.
Wooohoooohoooo, vilken jäkla karusell jag fick åka. Det snurrade och bultade och ett litet tag hotade huvudet helt med att sprängas.

Men det la sig efter en liten stund och jag yogade vidare. Lite försiktigt.
Idag... tja... nej, jag kan inte säga. Varken bättre eller sämre är min bedömning.
Så då får vi väl anse att ingen större skada skedd och därmed var yogapasset helt ok igår.

Jag har 1½ vecka kvar till semester.
Det är bara en bunt beslut bort. En hög möten kvar. Och så fixa listor och överlämningsmaterial. Det går fort. 1½ vecka är ingenting.
I ICA-kuriren som jag fått av mamma fanns en artikel om just semester. Hur vi ska göra så mycket under våra semestrar.
Inte jag!!!

Alla håller på att försöka synka och planera. Och jag vill inte. Helst av allt skulle jag vilja sitta där jag är och låta världen komma till mig.
Men det är väl där skon klämmer. Världen kommer ju inte. Alla har annat att göra och vill man träffa folk får man anstränga sig.
Men det ska bli lagom med sånt.

Helst av allt hoppas jag på många pooldagar. Lite kortare resor och visiter. Mycket sol. En gnutta regn. Och få mördarsniglar.

Det är bara den där bunten beslut och högen av möten och överlämningsmaterialet.
Och stryka to-do-listans to-do's.
Sen så.