Nackspärren vill inte gå över. Inne på en vecka snart.
Borde kontakta min nåltant. Jag vet. Det är det där att prioritera. Nu är det fullt ös inför den kommande sommarsemestern. Så mycket som måste bli klart. Så mycket som måste klargöras. Så mycket som måste förberedas.
Ska försöka komma ihåg att boka massage på jobbet i alla fall.
Jag har kommit in i full sommar-känsla. Varje morgon måste jag påminna mig om att semestern inte är här och jag ska faktisk åka till jobbet.
Men skolan slutade för Grodan förra veckan. Så nu är det slut med att passa skolbussen 07.15 för hans del.
Jag jobbar ju 75% så jag har ganska långa mornar då jag åker efter rusningstrafiken för att slippa sitta i köer.
Med Sambon hemma som mår allt bättre så blir mornarna så märkliga.
De känns lugna. Långa. Somriga. Semestriga. Alla är hemma och ingen har speciellt bråttom.
Underbart!!
Livet skulle kunna få vara så här ett tag.
Lite gäster och kaffe på det här och sen bara flyta med.
Jag fyller 43 år 2018.
Har två barn. Sambon blev Man när prästen vigde oss.
Vi bor halvvägs ut på landet. Bland åkrar, ängar och grusvägar.
De senaste 4 åren har livet gett oss prövningar som fått mig att ompröva vad som är viktigt i livet.
Det har gjort mig lite mer ödmjuk till tid, plats och rum. Gett mig nya perspektiv om vad som är viktigt.
Men det har också gjort mig rädd.
Jag väntar på nästa käftsmäll och tror att om vi planerar framåt i tiden så är det som att be om dåliga nyheter.
Allt får mig att sakta ändras. Till något bättre? Förmodligen inte. Men till något lite annat.
Valspråk
Face it... jag är den jag är vare sig jag vill det eller inte