ja, här sitter jag i en röra och försöker få någon slags ordning och det går väl bara sådär. och det är banne mig inte mitt fel och jag blir så jävla trött på människor som inte gör sitt jobb. speciellt trött är jag på en specifik kollega som ALDRIG svarar på mail och ALDRIG gör det man ber hen om, och när man påminner så får man världens utläggning kring hur mycket hen har att göra med allting, som om inte alla har det just nu. och när jag inte får uppgifter som hen ska förse mig med så kommer inte jag vidare, vilket innebär att den som kommer efter mig i detta flöde inte heller kommer vidare med andra grejer, och så slutar det med att alla blir sura. GAH. så himla jobbigt.
för ett tag sen sa mr S att han skulle passa på att måla fönstren på fredag när jag inte är hemma, så slipper jag må dåligt av färglukten och det var ju jättesnällt och omtänksamt, och ändå kände jag bara att nä, det kommer inte att hända. och mycket riktigt, igår sa han att nä, han hade ju inte "hunnit" skrapa så därför skulle han inte hinna måla på fredag. och jag blir så less, för så här är det JÄMT. han säger att han ska göra saker och sen blir det inte av för att han inte har "hunnit". men det finns visst alltid tid att ligga och slöa eller läsa tidningen i flera timmar eller spela tv-spel eller kolla på film. tilläggas ska att de här fönstren skulle alltså ha målats förra sommaren men det "hann" han inte då, och då undrade jag hur man INTE kan hinna måla några fönster när man varit helt ledig i fyra veckor och det knappt regnade alls? ja, men i hans värld så kommer det så mycket emellan hela tiden. ja, då igår så sa jag i alla fall att jag tyckte han skulle göra en lista över saker som skulle göras under semestern och sedan FÖLJA DEN (seriöst, hur svårt kan det vara?). och då svarade han väl "jaja" och då ville jag veta hur han resonerade och då tyckte han att jag "sökte konflikter" och ja, där försvann väl den härliga stämningen och han blev sur och tyckte att jag aldrig var nöjd och jag blev sur och tyckte att han bara skjuter upp saker och ting tills det absolut inte går längre. hans bil gick inte igenom besiktningen och det är inte lönt att laga den och vi har bestämt att han ska köpa en ny. om typ tio dagar blir det körförbud på den gamla, har han gjort något mer än att lite planlöst surfa runt på blocket och olika bilhandlares hemsidor? såklart inte, han är inte ett steg närmare en ny bil än vad han var för flera månader sedan då bilverkstan dömde ut den. och när jag tar upp det blir han VANSINNIG eftersom han är "jättestressad över det". JAMEN GÖR NÅGONTING ÅT DET ISTÄLLET FÖR ATT HELA TIDEN SKJUTA UPP DET DÅ? om han hade varit den sorglösa typen som bara ryckt på axlarna och tyckt att det ordnar sig alltid så hade jag kanske förstått det här beteendet, men att gå omkring och må dåligt och vara stressad och irriterad över någonting som det fan i mig bara är att TA TAG I? vi har bestämt hur mycket vi har råd att lägga, det är väl för fan bara att åka till en jävla bilhandlare och säga att man vill ha en bil i den och den prisklassen. helt jävla obegripligt i min värld. och det gör MIG stressad för det är ju inte så att jag inte drabbas av att han inte har någon bil. och jag blir så trött på att ingenting ingenting ingenting någonsin händer om inte jag är där och petar och drar och föser in i rätt riktning. okej, lite överdrivet, men just nu känns det så.
ja, så humöret är väl därefter, tackar som frågar. nu ska jag slava vidare.