alltså, jag är så sjukt trött, sådär så att man skulle kunna misstänka järnbrist men jag äter ju mina tabletter så det kan det ju rimligtvis inte vara. men ändå: så trött. när klockan ringer vill jag dö. jag masar mig upp och kroppen är som bly. jag åker till jobbet med den här blykroppen, varje steg är en plåga, jag vill bara lägga mig ner och sova. min assistent är ledig, jag jobbar bara med mina gamla arbetsuppgifter och det är mycket som är fysiskt, gå och stå och hämta och bära och rengöra och exakt allting är jobbigt, jobbigare, jobbigast.
när jag kom hem igår skulle jag iväg och träna med hundarna och jag fick räkna baklänges och se hur mycket tid jag hade innan jag var tvungen att ge mig iväg, och så ställde jag en timer på 18 minuter, för det var vad jag hade till mitt förfogande, och sedan la jag mig på soffan, somnade som en sten och var sedan om möjligt ännu mer trött när jag väcktes av timerns pipande.
men jag kom i alla fall iväg och sen gick det bra. senare på kvällen sa mr S att han tycker att vi ska åka till skagen på semestern och jag kände bara motvilja. mot allting som inte är att sitta orörlig och glo, ungefär. förhoppningsvis går det över när jag får semester, men det känns fortfarande som en evighet till dess även om jag med egna ögon kan se att det bara är en dryg vecka, sex arbetsdagar om man inte räknar med idag.
igår ringde min syrra, jag ska dit nästa helg för då ska hon ha födelsedagskalas. då är planen att jag åker dit ena dagen och sedan sover över till nästa dag, och innan jag åker hem så har jag stämt träff med en person som jag inte träffat på hundratals år (ett spontant infall som verkligen inte är likt mig, så det kan ju bli intressant). ja, men nu visade det sig att mamma tydligen tyckte dels att jag skulle sova över hos henne, dels att vi skulle klämma in fika hos henne innan jag åkte hem. min mamma sa för längesen att jag kunde sova över, men jag har varken sagt bu eller bä i den frågan och jag vill verkligen inte det. och jag har inte lust att börja hemfärden med att liksom åka sju-åtta mil åt fel håll bara för att det prompt ska fikas i hennes lägenhet när vi ändå träffas dagen innan allihop. och då blir hon sur för att hon inte får bestämma, och det är kanske därför jag är så trött? för att det alltid blir såna diskussioner och att hon inte FATTAR hur hon beter sig, att andra föräldrar faktiskt inte håller på som hon gör med sina vuxna barn. eller med mig då. min bror kommer ju också resande till detta kalas, men det är så självklart att han och hans fru ska bo hos hennes föräldrar för så har de alltid gjort, min bror bor till och med där när hans fru inte är med vilket kanske säger en del om hur festligt det är (NOT) att bo hos vår mamma.
men ja, det får väl bli som det blir. men tröttsamt är det.
idag ska jag på massage. på ett nytt ställe, IGEN. hon som jag brukar gå till, som är så bra, hon är ju lite krånglig. först ändrade hon så att man bara kunde få tid på helgerna, men det är väl okej. sen stängde hon utan förvarning hela verksamheten, och sedan, utan förklaring, så var det plötsligt öppet igen. men nu ska hon stänga igen och fort ska det gå, jag hade en tid där i lördags eftermiddag, men fick ett sms på förmiddagen att den var inställd. sen sprang jag på henne i grannbyn någon dag senare och då sa hon att om jag inte behövde kvitto så kunde jag sms:a henne och be om en tid, men det känns väl lite sådär tycker jag. synd, för hon är så himla duktig. men nu ska jag prova ett nytt ställe. förra nya stället jag provade var ju helkonstigt, så jag hoppas att det här är bättre.