jaha, då var midsommarhelgen över och det är måndag och vardag och jag jobbar som vanligt och som vanligt känns det som att jag håller på att drunkna i jobb och försöker förhålla mig som att jag ändå har någon slags simdyna. andas, sänka axlarna, tänka att ett jobb är ett jobb är ett jobb.
midsommar var väl sådär. mr S' kompis kom, men eftersom han har bestämt sig för att hålla någon slags distans till mig så blir det ju väldigt ytligt. och helt ärligt, den här killen är inte världens smartaste. nu menar jag inte att alla måste vara kloka som ugglor, men när man känner att man pratar om samma grej som man pratat om de senaste låt oss säga fyra gångerna man träffats, och man får samma frågor och får förklara samma saker - jag orkar inte. jag, som inte kan kallprata naturligt utan måste köra igenom varje mening och ämnesval ett par varv i hjärnan först innan de kommer ut, jag får ju så väldigt litet urval kvar när sorteringsmekanismen har valt bort ämnen som jag känner blir för komplicerade, eller som jag känner att jag inte orkar förklara eller gå in närmare på. det är liksom ingen mening när han ändå inte vill att vi ska vara mer bekanta än såna som bara pratar artigt om vädret och hur är det på jobbet och igår såg jag två bilar som höll på att krocka utanför affären, typ.
ja, men tack och lov så åkte han hem rätt så tidigt dagen därpå. sen tyckte jag mest att vi såsade omkring. igår var vi i stan och fikade med mina barn, det var trevligt. sen på kvällen ringde min mamma och det var väl mindre trevligt för då hade jag lite söndagskvällsblues på grund av att det kändes som att halva helgen slösats bort på mr S' kompis, men det går ju inte ens att antyda till min mamma att läget skulle vara annat än fantastiskt, så jag sa att allt var bra. och då vill hon veta "vad som händer" och kan liksom inte förstå att det inte händer så himla mycket. eller rättare sagt, det blir inte så mycket som passerar sorteringsfiltret där heller. säger man att man gått i skogen med hundarna så blir hon orolig eftersom skogen är full av mördare och våldtäktsmän, har man varit någonstans så blir hon orolig för att man är ute i trafiken, har man mycket att stå i rent allmänt så är hon orolig för att man ska bli utbränd. så det blir ju inte så himla mycket kvar att berätta om man inte vill ha en lång diskussion kring potentiella farligheter som ändå aldrig leder fram till något vettigt. och för övrigt vill hon ändå inte veta, "är allt bra med er och hundarna och barnen och barnbarnen?" säger hon i en ton som är så uppfordrande att det inte går att svara annat än ja.
ja, så det var midsommar det. nu börjar väl sommaren på riktigt och jag tänker att jag ska ta tag i mitt liv nu och inte när semestern börjar. prioritera att gå i skogen, läsa böcker, pyssla lite i trädgården, träna med hundarna och sånt där, inte bara flå hem och slänga mig på soffan och sitta och pilla med telefonen och vara dödstrött och tråkig. det är inte det livet jag vill ha men det är uppenbarligen det livet jag får om jag följer minsta motståndets lag. nu får det bli lite skärpning här.