rätt ofta är jag väldigt glad att jag börjar tidigare än alla andra. inte bara för att man får sluta tidigare - i teorin i alla fall, i praktiken är det väl lite si och så med den saken ibland. men det är också fritt fram att häva ur sig sina aggressioner och svära högt och ljudligt utan att någon hör. det gjorde jag i morse. för när jag kom till jobbet så såg det ungefär ut som när jag lämnade det. fan vet vad assistenten har pysslat med under de tre timmarna som han var kvar efter att jag hade gått hem. och jag blir så TRÖTT på folk. alltså den här assistenten, han har varit superbra. trevlig, lättlärd, smart, social. men det måste ju tydligen finnas ett minustecken, och det är väl att han inte är så himla snabb då. visst, det är såklart bättre att det tar lite extra tid och blir rätt, men samtidigt måste man ju kunna ha förmåga att växla upp lite när det kör ihop sig, och det har han inte. och det kanske inte alla har, men jag tycker lite att jag jobbar på som ett as för att lämna manegen krattad åt honom men får liksom inte motsvarande tillbaka, i alla fall inte i samma omfattning. jag hade ju ALDRIG NÅGONSIN lämnat en massa berg av jobb och tänkt att det får väl någon annan fixa, utan jag tänker lite som i tvättstugan och andra såna sammanhang, att man lämnar det på samma sätt som man vill hitta det. men det är jag tydligen ensam om på det här stället.
men ja, det var ju bara att svära, slamra ilsket med grejerna och jobba undan. jobbade intensivt med det fram till frukost, sedan parkerade jag mig på mitt rum och började med andra grejer. och efter ett tag kom assistenten och undrade om jag hade mycket att göra idag, för det hade kommit så mycket råvaror, och jag bara "ja, det har jag". i vanliga fall hade jag gått ut på labbet och hjälpt till att jobba undan, men efter att ha slitit med det vanliga PLUS hans kvarlämnade grejer hela morgonen så kände jag att nä, nu får det vara färdigcurlat. och sen kände jag mig genast jätteelak, men samtidigt kan det ju inte vara meningen att JAG ska vara tvungen att jobba över för att han ska slippa?
jaha, och sen kom det ett mail från utvecklingsavdelningen, där jag INTE jobbar, där det stod att "som vi kom överens om ska den och den parametern ställas in till det och det värdet" och jag blev TOKIG för det är en produkt som bara tillverkas här och vem är det då som får jobbet med att ställa in parametrarna, jo: jag. men jag har fan inte kommit överens om någonting, det är väl okej att det förs en diskussion om vad som ska göras och där man bestämmer vem gör vad och så vidare, men då ska man ändå få vara MED I DISKUSSIONEN? inte bara få något jävla mail om att andra har kommit överens om att jag ska göra saker som inte ens är mitt jobb från första början?
nää, vad jag är LESS PÅ DETTA. tur det i alla fall snart är midsommar och lite ledigt. det ska regna, men det gör mig inte ett dugg. tyvärr ska mr S' lama kompis besöka oss, så jag kan väl inte precis ligga i fosterställning och läsa gamla hästböcker, vilket är min coping strategy när det kör ihop sig i huvudet. men det finns ju långpromenader med hundarna som en extra säkerhetsventil så det ska nog gå bra.