rapport från hemmet: cold silence treatment råder. väldigt omoget, väldigt okonstruktivt, väldigt TRÅKIGT. men just nu orkar/vill/tänker jag FAN inte vara den som tar första steget till någon sorts försoning.
rapport från jobbet: igår hade vi alltså tillsynsbesök från en myndighet, som skulle granska en del saker som jag ansvarar för. och det kan vara så att de sa: att av alla företag de hade besökt i den här kampanjen så var vårt det som hade kommit allra längst i det arbetet, som hade mest koll och att det berodde på "kunnig och engagerad personal, ja vi tittar på dig nu, .jag".
jodåsåatt. hade inte allting annat varit så rövigt just nu så hade jag varit jätteglad. nu håller jag mest näsan ovanför vattenytan. snappar efter luft ibland och försöker hålla mig flytande. this too shall pass.
Min svärmor körde med the silence treatment när det var något som inte passade. Svärfar och min man blev som gelé... själv tyckte jag det kändes bättre att gapa och skrika när jag var arg, inte för att nån gillade det bättre precis, utom jag då. Nu är jag inte så tempramentsfull längre, det är rätt vilsamt! Hoppas du kan hitta något modus operendi som funkar. Stress på jobbet och stress hemma - det går inte i längden. Kram!
2017-05-31 15:19:38
Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk
det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.