jag vet inte om jag är mest arg eller mest ledsen, men det mesta känns som SKIT just nu. helgen var så sjukt stressig. alltså, det ÄR ju roligt att hänga med barnbarnen, det är inte det. men det är så jobbigt med allting runt omkring. vårt hem är så dåligt anpassat till att få gäster, jag älskar vårt hus men kan hata att det bara har en toalett. i-landsproblem, jag vet, men jag kan verkligen bli GALEN när man inte ens hinner in förrän någon är och rycker i dörren. och att det alltid står en massa väskor och kassar i hallen så att när någon sätter ner en liten övernattningsväska så ser det ut som ett jävla LÄGER. och så tänkte jag att vi skulle grilla, gud vad mysigt, men då hade mr S oljat trädgårdsmöblerna så det knappt fanns någonstans att sitta. och så var det ett evigt "akta, gå inte nära, det är jättevarmt" och se till att hundarna inte åt upp maten och springa in och hämta en massa saker och sen fick alla sitta och balansera sin tallrik i knät och det var svettigt och klibbigt och barnen gnällde och det var typiskt OMYSIGT allting.
och så min mamma då. hon ringde i söndags kväll och var martyr för att jag inte ringt henne eftersom det var mors dag. och sedan började hon dividera om min systers födelsedagskalas. min syster fyller nämligen 50 i sommar, och mamma har tjatat sedan i vintras om att "då vill hon nog ha ett kalas, ni kan väl boka in ett datum redan nu så att alla säkert kan komma". så för ett tag sedan damp det ner ett sms med en inbjudan till kalas en fredag i juli. min semester börjar inte förrän måndagen därpå så jag sms:ade tillbaks och undrade om kalaset skulle vara på dagen eller på kvällen, fick inget svar och tänkte att jag skulle ringa henne vid tillfälle men det har inte blivit av. och när min bror var och hälsade på för några veckor sedan så ringde hon, mamma alltså, både honom och mig och tjatade om att "nu när ni träffas så kan ni väl fundera ut vad ni vill ge er syster i 50-årspresent". vi syskon brukar inte ge varandra vare sig julklappar eller födelsedagspresenter, men nu var det tydligen nya regler. och sedan visade det sig att allting handlade om att VI, jag och min bror, skulle fixa en present som mamma skulle kunna vara med på. alltså jag blir så himla TRÖTT, det är alltid så här. hon sätter in pengar på mitt konto och ber mig fixa lämpliga presenter åt barn och barnbarn. och skulle jag inte göra det så hade hon ringt tjugo gånger om dagen, det är jag övertygad om.
och enligt min bror är vår syrra inte ens speciellt intresserad av att ha det här kalaset. hon ska ha en stor fest för sina vänner, men dit är inte vi bjudna utan det här är inte ens ett kalas utan bara typ träffas och dricka kaffe och äta en bit tårta. inte för att det är något fel i det, jag blir mest bara så TRÖTT på att mamma är den som ska tycka att vår syrra "nog" vill ha ett kalas, och sedan säger hon till henne att vi, jag och min bror, "nog" vill att hon bjuder in i god tid och så vidare, NÄR DET BARA HANDLAR OM HENNE. alltså, jag blir så trött. ja, men så ringde hon i alla fall i söndags och martyrade över mors dag, sedan frågade hon om jag och min bror hade tänkt på vad vi skulle ge i present, och jag svarade något i stil med att "jag har sms:at och frågat om kalaset är på dagen eller på kvällen, men det har hon inte svarat på så jag vet inte för vi börjar inte våra semestrar förrän på måndagen därpå". varpå mamma svarar "nej, men det är väl SJÄLVKLART att det är på kvällen" och jag bara "det är det väl inte?", det är juli, många har semester och det skulle bara vara kaffe och tårta, det skulle väl inte vara så konstigt om man tog det på dagen? känns ju ännu konstigare att komma en kväll och dricka en kopp kaffe och äta en bit tårta om ni frågar mig. och mamma bara "jamen det går ju inte, JAG kan ju inte på dagen, nej det får hon ju ändra", och sedan, i nästa andetag, "ni tänker väl i alla fall stanna till lördagen"? och jag bara "JAG VET INTE, VI BÖRJAR INTE SEMESTERN FÖRRÄN PÅ MÅNDAGEN" och hon "men hur ska ni göra med hundarna" och jag bara igen, "JAG VET INTE, JAG MÅSTE FÖRST VETA OM DET ÄR PÅ DAGEN ELLER PÅ KVÄLLEN" och då kom det igen, "nej men det är klart att det är på kvällen, för jag kan inte på dagen". som om allting handlade om HENNE och inte min syrra, som ju faktiskt är den som ska ha kalas.
någon mer självupptagen människa än min mamma kan ju inte finnas på denna jord, känns det som.
ja, och sen var det svärmor som plötsligt ringde och sa att hon var i byn och tänkte komma och lämna någonting som mr S bett att få låna för ett tag sen, som han sagt att "det är ingen brådska, vi tar det när det passar", i andemeningen att han skulle komma och hämta det någon gång framöver, och det var flera veckor sedan men plötsligt så tyckte svärmor tydligen att NU SKA DET SKE. och är det något jag HATAR så är det när hon får ett sånt där spontant infall, kastar sig i bilen, kör 7-8 mil på vinst och förlust och sedan tror att vi ska bli jätteglada? plus att hon blir jättebesviken om det visar sig att vi inte är hemma när hon kommer på sina oanmälda besök.
ja, så det var väl inte den festligaste helgen i världshistorien precis. plus att jag har jobbat, både i fredags när jag egentligen skulle ha varit ledig, och i söndags kväll efter att barnbarnen åkt hem, och igår kväll. idag är det tillsynsbesök och jag är sjukt stressad över det, min chef också. och igår skulle M börja arbetsträna och då skulle jag hålla i dom trådarna och det började inte särskilt bra. för jag sa att "nu får du göra xx på detta sätt istället för så som du brukar, för det funkar om man gör en enstaka analys men när det kommer i ett flöde så måste man göra på [det här sättet] istället", och han bara flinade och svarade "jaja, du har så mycket idéer" lite småspydigt. och det här hade jag pratat med min chef om innan och sagt att jag PALLAR INTE MED att ha en massa tjafsande om hur saker ska göras, ska M jobba med mina grejer så får han göra det enligt de rutiner som finns, och jag hade till och med sagt att "det är bra om du säger det till M så att det är tydligt vad som gäller", och DÅ hade min chef nickat och hållit med, men NU satt han bara och småflinade tillbaks mot M. fy fan för sånt säger jag bara.
jaha, och dessutom, när jag kom på morgonen så stod ett helt BERG av prover och jag var tvungen att ta ett snack med assistenten om att det är INTE okej att lämna allting, och han bara "jamen jag hinner inte" och började dividera om att "om det är så här mycket att göra så måste man ju anställa mer folk" och jag blev bara så TRÖTT, för DET FUNKAR INTE SÅ. man jobbar och jobbar över om man måste, men man LÖSER DET. man lämnar fan inte bara allting åt någon annan och går hem, inte i min värld i alla fall. men i den världen är jag tydligen rätt ensam.
och så igår kväll så satt vi och pratade lite, jag och mr S, och jag berättade om ett projekt jag håller på med, och hela tiden så avbröt han mig och kom med en massa invändningar, och jag bara "ja, men vänta, jag kommer till det" och fortsatte förklara, och han avbröt igen och kom med fler invändningar och då brann det till i huvudet på mig och jag bara "JAMEN SKIT SAMMA DÅ, OM JAG NÅGON JÄVLA GÅNG KUNDE FÅ PRATA TILL PUNKT" eller något sånt och började gå därifrån i vredesmod, och då blev HAN helt vansinnig och tyckte att jag betedde mig som ett svin. och ja, det är väl inte så att jag är stolt över mitt beteende, men samtidigt är det väl FAN inte okej att hela tiden hålla på och avbryta någon som berättar något (och det är inte första gången vi har den här diskussionen, han avbryter, jag ber honom att inte avbryta, han säger "jamen du kommer ju aldrig till saken", jag tycker det är så himla respektlöst) och sedan försöka få det till att det BARA ÄR MITT FEL? så det blev förstås ett jättegräl i storleksordningen världskrig, och det slutade med två igensmällda dörrar och en natt i varsitt rum.
och nattsömnen blev ju därefter. tio i två var klockan sista gången jag tittade på den. kvart över fyra är det dags att gå upp.
FY FAN säger jag bara, vad jag är less på allt. exakt ALLT. ALLT. ALLT. ALLT.