ja, men det här med att folk håller på och spränger oskyldiga människor i luften HELA TIDEN, känns det som? jag blir så...jag vet inte. upprörd, ja, men snarare avstängd, kanske. vet liksom inte vad jag ska säga som ingen annan inte redan sagt tusen gånger. men det känns för jävligt.
på det mer privata planet då: det gick väl sådär i min löneförhandling. eller, det gick väl i och för sig inte dåligt. jag blev erbjuden 1500 och det var ju i och för sig en bra bit mer än vad avtalet säger. men samtidigt tycker jag ju att jag presterar SOM FAN, och jag vet på ett ungefär hur mycket puckochefen tjänade, och där är jag inte. så jag begärde en tusenlapp till, men det gick chefen inte med på, i såna fall tyckte han att vi skulle diskutera att avtala bort övertidsersättning mot högre lön och mer semester. det är ju inte JAG intresserad av (jo, mer semester, men det känns ju lite poänglöst när man inte ens hinner ta ut de dagar man har i dagsläget). så vi stannade vid de där 1500, och i efterhand kan jag tycka att jag var lite väl mesig och backade lite väl snabbt, men jag var inte riktigt beredd på den vändningen. till nästa gång ska jag hitta hållbara argument för att behålla övertid OCH få en saftig löneökning.
nu ska vi strax ha ledningsgruppsmöte. jag har inte hunnit förbereda mig så bra där heller, men det får väl lösa sig. om inte annat kan jag ju skylla på att jag är underbetald då. haha.