Längesen

Orken har inte räckt till nåt alls på sista tiden. Depression var det inte, utan anemi. Ni kan inte ana hur skruttig man känner sig när blodvärdet sjunkit t 63, som var mitt lägsta. Nu går det bättre, men långsamt. Orsaken vet jag inte, men det är i vart fall inget fel i magsäck eller tjocktarm. Kanske var det bara värktabletterna? (Naproxen) Nu får jag klara mig med Alvedon, och det är inte tilltäckligt för att hålla artrossmärtorna i schack. Men vad ska man göra, det är bara att stå ut - och det gör bara ont ibland i alla fall.
Ett säkert tecken på att det går åt rätt håll är att jag städade bakom och under spisen häromdan! ☺️
Inget ont som inte har nåt gott med sig - jag har släppt viktminskningsförsöken och äter sånt som är järnrikt. Jordgubbar, leverpastej, rött kött, rött vin.... mm.
Tjejer, (har vi killar här?Alls?) ni kollar väl så ni inte får nåt trassel med blodvärdet? För det kommer smygande så försåtligt... Själv är jag så innerligt glad att det inte var depression utan nåt som går att behandla med järnpiller bara. Jaha, det var nog det jag hade på hjärtat idag. Love and peace.