Piller

Jag har accepterat att jag har en depression och att det behövs piller för att bli av med den. Men det satt långt inne. Gillar inte tanken på att påverka hjärnan kemiskt. För kroppaskrället är ju så uschligt så hjärnan var ju liksom det bästa jag hade... (Nå, håret är rätt snyggt också, fast inte just nu för det måste klippas. )
Jag minns ju andra utgjutelser på nätet från folk som verkligen hade det urdjävligt, så jag ville inte riktigt tro att det var det jag hade. Jag trodde det skulle bli bättre bara det fick gå lite tid, bara jag tog tag i det och det och det, bara jag lyckades få ordning på sömn och motion och kost... Jag vill inte ta livet av mig, jag ligger inte och gråter, jag träffar folk och klär mig i rena kläder.... Ja, jag trodde depression såg helt annorlunda ut. Men nu äter jag piller i alla fall. Och blir jag bättre, hittar jag tillbaka till den Tinto jag brukade vara - ja, då var det väl depression.