shout it out loud

.jag 2017-05-08 20:20 (inga kommentarer)
nä, men just idag är väl ingen bra dag. kom till jobbet, var stressad redan innan på grund av en massa att göra och diverse tillsynsbesök som är i faggorna, och så stod det vad som kändes som EN MILJON prover, bara att ta tag i och börja analysera. ja, det är rimligt att jag lägger ungefär en halvtid på min gamla tjänst under högsäsong, vi är ett litet företag och alla måste hjälpas åt med allt. det är nästan ingen som bara har EN renodlad tjänst och ingen kan säga "det där är faktiskt inte mitt jobb". men när det är som det är, med en puckochef (som HADE min nya tjänst som en renodlad sådan) som har lämnat allt i en soppa, med tillsynsbesök och inspektioner och revisioner och grejer mest hela tiden, då känns det i det närmaste övermäktigt. ja, jag har min assistent, men han är fortfarande grön och kan inte riktigt prioritera på rätt sätt på egen hand. det är ju mitt ansvar att styra upp såklart, men det är svårt när tiden bara rinner iväg. stressen ligger som ett ok över axlarna och gör mina redan innan ömma muskler hårda och spända och ännu ömmare. jag skulle behöva massage, men det där bra stället som jag hittat verkar ha stängt igen.

och idag har jag tränat med minsting och det gick SKITDÅLIGT. en kompis la ett spår på ett fält och sa att det hade varit en hare där, och jag tänkte att det blir ju en utmaning. vi gick iväg, kom till första pinnen och jag märkte där att minsting var störd av något men tänkte att det reder han väl ut. jag visste inte exakt var haren varit för jag ville inte ha några förutfattade meningar om var problemen skulle finnas. men med facit i hand så hade det nog varit det bästa för vi vimsade hit och dit i säkert en halvtimme och jag såg på minsting att han inte hade en SUSNING om vad han sysslade med. jag gick tillbaks till början, försökte få igång honom igen men det var lögn, vi kom bara till samma ställe och där ville han vika av åt ett annat håll och sedan kunde jag se på honom att han inte spårade längre, i alla fall inte DET spåret, och sen skulle han äta kaninbajs och kissa och göra diverse andra överslagshandlingar och då tappade jag humöret och röt åt honom att skärpa sig, och det är ju så otroligt MENINGSLÖST att ryta åt minsting. valpen kan man få säga åt på skarpen ibland när han tycker att han ska ha en egen agenda och då skärper han sig, men minsting kan lägga ner hela dagordningen om han inte får rätt peppning. fast i spåret brukar han ju jobba självständigt, så jag kände faktiskt inte alls igen honom. ja, men till slut fick jag be min kompis komma och visa ungefär var hon hade vinklat av, och efter många om och men så kunde han plocka upp spåret och fortsätta det därifrån. och SEN gick det bra, sen gick han precis som vanligt och markerade föremål som han skulle. men eftersom vi ska tävla på söndag så var det väl kanske inte vad mitt självförtroende behövde. och sen tränade vi platsliggande med skott och då satte sig minsting upp. inte på grund av eller i samband med skottet utan för att det sprang en annan hund en bit bort. men sånt ska han ju inte reagera på, tycker ju jag. och sen körde vi budföring med skott och det gick väl inte heller något vidare. mina träningskompisar försökte peppa mig och säga att eftersom det gick så dåligt idag så kommer det att gå jättebra i helgen. men jag tror inte på sånt där, jag hade tyckt att det hade känts bra mycket bättre att komma till tävlingen med ett rejält boostat självförtroende och en känsla av att ens hund klarar alla svårigheter i spåret och aldrig går upp från en platsliggning istället för tvärtom.

och sen har jag försökt få tag på dom jag brukar träna viltspår med. det är ett sammanhang där jag inte riktigt hör hemma, men samtidigt är deras kurser öppna för vem som och jag har tränat med dom i flera år och det är jättebra kurser, samtidigt som det är rätt tydligt att det finns en inre krets och dit hör inte jag. men det spelar inte mig någon roll, jag går där för att träna mina hundar och inte för att få hänga med de coola.
ja, men i januari någon gång mailade jag och undrade om det fanns plats för mig på vårens kurs och fick inget svar. i mars eller så kom det ut något mail om att för att de säkert inte skulle missa någon så kunde väl alla för säkerhets skull anmäla sig igen. så det gjorde jag, och fick då till svar att jag självklart var välkommen. blev glad, sen kom jag på för ett tag sen att jag nog inte fått något PM och inte heller hade betalt, så jag sms:ade och frågade hur det låg till och har fortfarande inte fått något svar. och enligt deras hemsida ska första tillfället vara som nu på lördag, och nu känner jag lite att jag skiter i det. det är SUPERBRA träning, men samtidigt tycker jag att ska man vara tvungen att ligga på och tjata för att ens veta om man har kommit med eller ej. och vad jag INTE behöver just nu är att ha känslan av att vara exkluderad som en klibbig klump i halsen.

ja, sen är det fan en massa andra småsaker också som gör att allting känns extremt MOTIGT just nu och kanske är det mina tävlingsnerver som spökar och kanske är det någon slags pms. det hade varit så himla skönt att lyckas på tävlingen, för då kan jag bara fokusera på träning resten av året och slipper hålla en massa datum öppna för det i höst. jag behöver tävlingarna för att få struktur på träningen och egentligen är det rätt kul oavsett hur det går och man träffar alltid trevligt folk - få saker i världen bygger väl broar mellan människor som att stå och vara nervösa tillsammans - och jag gillar kickarna som det ger, men just nu är jag i fasen att det mest känns som ett kors och en börda och inget kul alls. jättemånga starter är det också, enda positiva är att om spåret går åt helvete så kan man åka hem sen och slipper lägga hela dagen på det.

BLÄ. ja, ni hör ju hur deppigt det här är. nu får jag väl ändå ta och skärpa till mig. rycka upp mig. ta mig samman. FAKE IT TIL YOU MAKE IT. eller nåt.

Info
Namn
-
Född
-
Hemstad
-
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2008-10-20
Antal texter
1 752
Övrigt
Valspråk

det finns inget mörker. det finns bara brist på ljus.