Nej men det här gick ju inte så bra. Efter många års sjukdom bestämde jag mig för ett antal år sedan att inte låta det påverka mig mer än nödvändigt. En positiv hållning kommer man långt med! Och ja, det har hållt, tills nu.
Gick tillbaks till jobbet efter 2,5 veckas sjukskrivning. Det höll i två dagar. Jag var helt slut. Svullen i ansiktet (kortisonet kanske), värk i händerna, värk lite överallt, och satans trött. Men skam den som ger sig, så jag tänkte allt fortsätta jobba. Sedan vaknade jag på natten och skulle gå till badrummet. Ställde mig upp och rasade direkt rätt ner på knäna, slog mig fördärvad. Benen bar inte alls. Så fruktansvärt otäckt. Lyckades ta mig ut till badrummet, och där svimmade jag och blev liggande på badrumsgolvet en bra stund. Vaknade blåslagen, gick tillbaks till sängen, men hade svårt att sova. Benen kändes jäkligt märkliga, kraftlösa och med ett obehag.
Bestämde mig snabbt för att jobb inte var aktuellt. Inte heller köra ungar till skola och dagis, det fick sambon sköta. Så nu är jag hemma igen. 1,5 dygn senare sitter jag och smuttar på en morfinbaserad drink och Panodil 665 i tillägg till det. Ska till specialisten för jourbesök igen, om en dryg timma. Denna gången kommer jag be om sjukskrivning. Hur gärna jag än vill måste jag ju fatta att det inte går. Kan inte sitta på jobbet och vara overksam.
Mitt i allt det här blir jag så irriterad på allt. Det är vår. Jag har världens bästa kollegor, trivs på mitt jobb, ett fint arbetsrum där solen skiner in, med fina blommor som just nu blommar. Jag saknar verkligen jobbet. Och samtidigt som jag skriver det här har jag svårt att andas ordentligt för det gör så ont i lungtrakten.
Hemma är det också skit, för hemmet ser ut som ett bombnedslag och jag orkar inte ta hand om det. Försöker tänka positivt och tänker att det är bra nog om jag orkar ta disken. Men högarna med smulor och matrester under ungarnas stolar vid matbordet är mindre roliga. Dammsuga känns som ett oöverstigligt problem. Även om sambon naturligtvis gör så mycket han kan orkar inte han heller så mycket just nu. Också på grund av hälsostrul. Lustigt nog har även han besök hos specialist i eftermiddag, fast på sjukhuset på andra sidan stan.
Det är skit att vara sjuk, så enkelt är det.