Jäkla skit

Så blev det så det inte skulle bli.

För 1,5 vecka sedan fick jag gå hem från jobbet. Jag satt en och en halv dag och mådde riktigt jäkla svinuselt på jobbet. Fick inget gjort, trött, somnade, och frös som bara den. Fläkt på fullt ös, 25 grader i mitt rum och jag bara huttrade. Så till slut kände jag att nu får det fan vara nog. Dessutom ont i lederna, ont i musklerna, ont i huvudet. Helt färdig.

Ringde reumatologen och fick en jourtid en vecka senare. Det var det snabbaste de kunde åstadkomma. Lungröntgen gjordes, EKG togs för säkerhets skull, ordentlig undersökning och en massa prover. Får svar om några dagar. Hittills har inget visat på något skov, men uppenbarligen är det ju något som inte stämmer. Jag vet bara inte riktigt vad. Fick i alla fall kortison i tablettform från reumatologen och har piggnat till lite på det, samtidigt som jag fortfarande känner mig jäkligt skör och knäckt. Är sjukskriven hela nästa vecka också, och undrar hur det ska gå. Hur ska jag orka? Borde jag släpa mig till jobbet tidigare?

I många år hade jag en hel del trubbel med hälsan, men efter mycket kämpande har det vänt de senaste åren och jag har inte varit sjukskriven särskilt mycket. Inga längre perioder sedan jag var gravid och hade foglossning. Jag vill verkligen inte tillbaks till någon ond cirkel av värk, trötthet och allmänt dåligt mående. Jag vill jobba, heltid, och orka.

Nu är frågan, hur ska jag tackla det här? Jag har familjen att tänka på, två småttingar som ständigt drabbas av än det ena, än det andra. De har varit oerhört mycket sjuka senaste året. Sambon har också varit mer sjuk än vanligt, och allvarligt också. Jag har försökt jobba heltid och plugga samtidigt, men jag får nog inse att jag måste prioritera. Och skolan blir det som ryker i första hand. Det lutar således åt studieuppehåll, även om jag inte vill. Men jag får konstatera att det inte kommer gå vägen, så är det bara. Om några dagar trappar jag ner kortisonet och då är jag riktigt orolig vad som händer. Måtte det inte bli värre igen.