Att komma upp igen

Tja, ett jourbesök till, och inget hittades nu heller. Reumatologen kunde ju lugnt konstatera att något verkar fel, för bra mår jag inte. Men det finns inga som helst bevis för att jag hamnat i ett skov. Nya prover togs, men det enda avvikande var något förhöjda vita blodkroppar. Vad det nu tyder på.

Händerna svullnar och gör ont, musklerna är spända och onda lite överallt, smärtan vandrar runt, knälederna som jag inte brukar märka av gör ont, smålederna gör ont, fotlederna och tårna värker, håret känns livlöst och jag har tappat mängder med hår de senaste månaderna, och så är jag så jäkla trött. Och jag blir uttröttad väldigt snabbt.

Som vanligt i såna här lägen har jag svårt att se klart. Jag griper efter halmstrån. Så igår beställde jag D-vitaminer. Jag brukar ta det men de tog slut för ett tag sedan. Ett prov som togs visade låga men inte katastrofala värden. Allt som kan underlätta måste prövas.

På måndag ska jag ringa min chef för att diskutera vad vi kan göra. Även om jag har en hel sjukskrivning i två veckor till kan jag ju gå tillbaks på halvtid om det funkar. I alla fall är jag beredd att pröva. Jag saknar mitt fina arbetsrum, mina goa kollegor och jobbet.