ja, det är banne mig inte lätt att veta vad som är kanske-pms eller kanske bara allmän stress och rövmycket att göra, men jag känner mig lite svajig idag. nyss skulle jag slutrapportera en tillverkningsorder och så gick inte det och så blev jag osäker på om det var jag som hade gjort fel och så fick jag en klump i magen, jag har liksom inte tid med fel och strul och nu måste jag gå igenom detta med världens söligaste och mest omständliga kollega när hen kommer. ÅÅÅÅH. jag vill inte. jag vill vara ledig. förra året vid den här tiden så hade jag, jag minns inte om det var semesterdagar eller arbetstidsförkortning som skulle brinna inne, men det var i alla fall ledighet som skulle tas ut, och då tog jag ledigt varje måndag i några veckor. åh, fyradagarsveckor. det var tider det. nu jobbar jag över varje dag och tänker tankar på att smygjobba lite hemma på kvällar och helger. fast nä, där får man ju faktiskt dra gränsen. det vore det sämsta, att jobba mer än heltid och så inte ens få betalt. NÄ MINSANN.
ja, men dagarna går och någon mens får jag tydligen inte? (nej, jag är inte gravid). det känns lite skumt när man har haft en cykel som varit tjugosju plus minus högst två dagar sedan i princip dagen efter jag plockade ut p-stavarna för åtta år sen eller vad det nu kan vara, och jag har kunnat förhålla mig och rätta in mig och relatera till detta. nu känns det lite vilset och snurrigt. har jag gått upp lite i vikt eller är jag bara pms-svullen? är jag ledsen för att det finns en anledning eller är jag bara pms-ledsen? måste jag styra upp mina matvanor på riktigt eller är det bara pms-cravings som kommer att gå över? så svårt att inte riktigt veta.
ja, i övrigt rullar det på. idag kommer högsta styrelsen hit på besök, men det tror jag inte kommer att beröra mig. imorgon däremot kommer min utländska kollega som jag ska samarbeta med när det gäller utbrända M:s projekt, och han ska stanna i två dagar. men alltså, JAG VILL VERKLIGEN INTE. igår kände jag att jag höll på att få en låsning i bröstryggen, det är som att få nackspärr, fast smärtan och stelheten sitter i skulderbladet, och det är ett fenomen som jag är nästan hundraprocentigt säker på är nästan hundraprocentigt relaterad till stress. sen åkte jag hem och högg ved i en timme och så gick det nästan över. sedan hade jag en diskussion med mr S om att städa i tvättstugan. vår uppdelning är att mr S sköter all tvätt och jag sköter all disk och matlagning, men det är ju inte så att det är FÖRBJUDET för någon att slänga in en vittvätt eller tömma diskmaskinen om andan skulle falla på. och igår skulle jag tvätta min vinterjacka, och det såg ut som HELVETE i tvättstugan. precis som det gjorde senast jag var där, varenda yta är belamrad med grejer som mestadels egentligen ska ligga i mr S' källarförråd men som av någon outgrundlig anledning som bara han kan hitta på ursäkter till inte gör det. alltså, jag blir så jävla trött på hans obefintliga toleransnivå för stök, det bekommer liksom inte honom att man i princip måste klättra över saker för att komma fram, han BRYR sig helt enkelt inte. ibland önskar jag att jag kunde vara sån för det vore förmodligen väldigt mycket enklare och mindre konfliktfyllt. men nu är jag inte sån, så igår sa jag att nu har han ett val: antingen städar han tvättstugan, eller så gör jag det, och om jag gör det så kommer det inte att bli som om han hade gjort det, men det får han I SÅ FALL BARA ACCEPTERA för det är ju helt befängt att jag ska gå omkring och må dåligt över stök och så inte ens få LOV att städa bara för att det en massa lådor med hans heliga grejer som han släpat ouppackade genom tusen flyttar och förmodligen aldrig kommer att sakna om de bara försvann, som då ska stå i hans källarförråd men som han var tvungen att plocka ut när kommunen skulle komma och byta vattenmätare i jävla DECEMBER, och sedan var det som att "oj, nu finns det PLATS" och då hamnade det en massa andra grejer där och dom där jävla lådorna blev stående i tvättstugan. ja, men eftersom jag nästan aldrig tvättar så har det väl inte stört mig SÅ, men samtidigt retar jag ihjäl mig på den där jävla...jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det här att han alltid följer minsta motståndets lag när det gäller att hålla ordning. och det är ju ett skitlöjligt ultimatum att hota med att om han inte städar så gör jag det. lose-lose liksom att dels behöva tjata om att det ska bli gjort och dels kanske också behöva göra det själv. ja, men i alla fall så lovade han att ta tag i det, OCH han blev inte sur, så det var väl någon slags positiv upplevelse i alla fall.
ja, sådär är livet just nu. lite spretigt och jobbigt. imorgon är det brukslydnadskurs för minsting, den som började förra veckan. det verkar vara ett trevligt och positivt gäng, men instruktören...jag vet inte? snäll och trevlig, men det var lite rörigt upplägg där man mest tränade för sig själv. men ja, det blir säkert bra. sen hade jag ju anmält till en agilitykurs med valpen som också ska gå på onsdagar, men bara varannan vecka, och min tanke med det var att då kan man skippa brukslydnaden någon gång och så ändå kunna vara med på nästan alla kurstillfällen. men så igår ringde en och sa att det var så få anmälda så då skulle de slå ihop den kursen med en annan och köra varje vecka. och då vet jag inte om jag är så sugen längre, men samtidigt vill jag ju göra nåt kul med valpen också och han tycker verkligen att agility är skitroligt. jaja, får väl se hur jag gör.
nu: läsa detaljplan och skriva någon slags invändning, förbereda morgondagens besök och och och. JAG VILL VARA LEDIG.