men alltså gud-vad-jag-verkligen-hatar att inte kunna jobba färdigt med någonting. kom till jobbet, effektivjobbade i en timme, skulle sedan öppna ett program och då gick inte det. mailade support, började dra i ett annat ärende, saknade uppgifter, mailade någon om det, och nu väntar jag på svar. började på en tredje grej, stötte på patrull direkt och måste avvakta information om hur jag ska gå vidare. VADFAN liksom. jag har så jävla mycket att göra, jag har verkligen inte tid. och så får saker ligga i högar och vänta på sin tur och det känns som att jag aldrig blir klar med något. det blir jag ju, men inte i den takt jag önskar. och inte i den takt jag behöver.
men min nya assistent är ett riktigt lyckopiller so far. positiv, social, trevlig, rolig, entusiastisk, snabblärd. sån jävla skillnad mot A som var ungefär allt det där fast precis exakt tvärtom. negativ, grinig, trist, oengagerad plus att det tog hundra år för henne att lära sig saker och så måste man stå bredvid och bekräfta att hon gjorde rätt minst tio gånger innan hon vågade sig på att göra ens den enklaste grej, till och med efter flera säsonger när man tycker att hon borde ha varit någorlunda insatt i hur saker och ting hänger ihop. nya assistenten kan man efter mindre än en vecka lämna med en instruktion och så fixar han. och fattar han inte så frågar han OCH KOMMER IHÅG, inte som A bara "hur var det nu med det här..." om saker man berättat HUNDRA gånger. aah, jag är så himla nöjd.
nä, men hade dygnet bara haft fyrtioåtta timmar så hade allt varit frid och fröjd. idag är det tandläkare och jag bara förtränger och vill ha det gjort. har lovat mig själv att när det är över är det okej att bara åka hem och lägga sig i fosterställning och glo på tv. wish me luck.