Möjligheter

Idag kom min chef och frågade om jag var intresserad av ett nytt uppdrag.
Egentligen är det ett uppdrag som jag fick på halsen för ett år sen. Då sa jag nej. För det var för stort.

Men nu har det gått ett år. Och det hela har blivit enormt. Och hon som fick det när jag sa nej klarar inte det ensam längre. Faktum är att vi kommer bli 4. Snacka om att jag var förutseende för ett år sen.

Så, den här gången är det alltså annorlunda.
Den här gången kommer vi bli en grupp. Med olika uppgifter.
Dessutom, och detta är inte ett litet dessutom, verkar det som om vi kommer få en riktigt bra person som samordnare.
Detta är något jag har efterfrågat i 11 månader. Den övergripande samordnaren är ett måste för att vi ska kunna jobba med våra separata grejer men fortfarande mot ett gemensamt mål.

Jag hade det jobbet till hälften i fyra månader förra året. Men sen när jag lämnade över det så har det brakat åt skogen.
Först gick personen som tog över jobbet in i väggen. Tog ungefär 4 dagar efter att hen tagit helt över rodret.
Så stod vi helt utan.
Sen satte våra chefer dit en ny person. Som tyvärr inte kunde börja förrän 3 månader senare. Och som dessutom fick dubbla roller på ca 250% arbetsbelastning.

Resultatet har ju så klart blivit därefter. Hen har inte haft någon som helst möjlighet att göra ett riktigt jobb som samordnare. Så hen har bara kunnat lösa de uppgifter som cheferna bett om. Men ingen egen plan. Inget eget arbete kring vart vi är på väg. Var vi borde gå. Vad vi vill uppnå.

Och vi där under har bara divergerat allt mer. Vi jobbar som små enskilda satelliter, helt avskilt ifrån varandra. Upptagna i våra egna detaljer och utan en aning om vi drar i samma riktning, eller om vi är varandras bromskloss.

Bristen på struktur, ledning, vision och målsättning har gjort mig oerhört negativ.
Men nu. Tillslut verkar cheferna ha fått ihop något som jag tror kan bli riktigt bra.
På en gång blir jag mycket mer positiv. Mer laddad. För mitt jobb är väldigt roligt i grund och botten.

Och tur var väl det. För just idag sa Sambon att han har lessnat. Han vill göra något annat.
Vad vet han inte.
Jag själv har wobblat runt senaste tiden och funderat på att jag måste söka mig en ny väg. Jag tror att det skulle vara bäst om en av oss sökte ny väg, medan den andre fortsatte dra in pengar.
Så vad bra då, att jag känner mig förhoppningsfull inför var jag är och där jag står. Så får han börja se sig om efter nya möjligheter.