Tillfreds

Vilken känsla att sitta på en plats, befinna sig vid en punkt och upptäcka att allt är bra.
Spelar ingen roll om det bara uppstått en ficka i tiden som jag trillat ner i. Men plötsligt sitter alla pusselbitar rätt.
Jag är rätt.
Människorna runt omkring mig är rätt.
Ljud. Ljus. Lukt. Känsla. Allt är okej.

Allt duger. Inget behöver förbättras eller ändras. Frid och harmoni i varje tanke och känsla.

Jag duger. Inget som behöver förbättras eller sträv mot.

Just när denna harmoniska känsla faller över mig sitter jag på ett café. In kommer människor, i huvudsak med små barn. Stressade föräldrar som försöker hålla reda på sina smurfar samtidigt som de försöker beställa fika. Det hela med varierat resultat. Det grinas. Skriks. Skälls. Gnälls.

Normalt när jag hamnar i känslan "Sitta utanför och tittar in" och ser sånt här brukar jag tänka hur splittrade jag och Sambon är. Jag relaterar till deras stress. Eller ryser för jag vill skilja mig ifrån deras situation en stund.

Men nu. Jag ser. Jag hör. Men känner inget annat är lugn och frid. Jag ser fram emot att möta mina egna barn och deras energi.
Inga känslor så som "Gud vad skönt att den där tiden är förbi" eller annat som gärna tänks.


Inte heller någon avund eller känsla att något måste till. Det är bra. Här och nu. Precis som det är.
Ljuvligt!